Bloggstress, och hur jag gör för att få blogginläggsidéer

bloggstress-fa-bloggideer

 

#Blogg100-utmaningen går nu in i sin fjärde vecka, och jag börjar känna av en viss press. Inte för att jag har brist på idéer eller lust att blogga, utan för att tanken finns i bakhuvudet att "jag måste". Det är en farlig känsla som kan förstöra mycket.

För mig finns nämligen ingen större turn-off än måsten, principer och regler. Då går min kreativitet i baklås. Sedan jag började blogga för över 7 år sedan så har de här tankarna förföljt mig konstant, att jag "måste" eller "borde" blogga. Som om någon annan hänger över axeln på mig och tjatar och skulle smälla mig på fingrarna om jag inte krystar ur mig blogginlägg tillräckligt ofta.

Jag vet inte hur den här mentaliteten slog rot hos mig. Antagligen för att jag lider av "duktig flicka"-syndromet, och därför direkt skulle ta mitt bloggande på största möjliga allvar. Jag läste varenda guide och bok jag kunde komma över om hur man blir en framgångsrik bloggare. Bloggandet blev en prestationsgren. Men i samma veva har min kreativitet, min passion och mitt tålamod med bloggandet blivit lidande.

Jag jobbar aktivt på att göra mig av med min bloggstress, och tänkte dela med mig lite av hur jag tänker just nu för att slappna av i mitt bloggande och för att få blogginläggsidéer:

  1. Alla ämnen och tankar är tillåtna. Det här är min blogg. Jag bloggar för min egen skull. Skulle jag börja censurera mig igen för att passa in i någon tänkt nisch så kommer det sluta i att jag inte bloggar alls. 
  2. Alla mina blogginlägg kan inte vara superintressanta, uttömmande, späckade viralmaterial. Det måste finnas en balans: mellan korta och långa inlägg, vardagliga och matnyttiga inlägg, djupa och ytliga inlägg, texttunga och bildbaserade inlägg. Mina inlägg måste inte hålla ett och samma format, för då skulle jag känna mig låst och bloggandet skulle bli ett för stort projekt i mitt huvud. 
  3. Det måste vara nära från tanke till nerskriven idé. Så fort jag får en reflektion, typ när jag står och borstar tänderna, så släpper jag allt jag håller i för att klottra ner den i en analog anteckningsbok. (Analog, för att jag inte hinner gå in på dator eller mobilen och riskera att distraheras av nån notis eller fastna i inboxen.) Inga tankar, insikter eller nyfikenheter får ligga och skvalpa i hjärnan. De är alla potentiella blogginlägg, oavsett hur triviala de verkar i stunden. Det är först när jag sätter mig ner och spinner vidare på en nerskriven idé som jag märker om det lurar ett bra blogginlägg där.
  4. Det måste vara minst lika nära från nerskriven idé till blogginlägg. Tidigare har min strategi varit att samla lösa idéer på hög för att "ta itu med senare". Problemet då är att mina idéer tappar sin lyster när kontexten glömts bort. När jag sen gått igenom mina listor med idéer så har 80% av dem passerat bäst-före-datum. Jag varken minns hur och varför jag fick idén, eller känner samma lust att skriva om den längre. Alltså: smid medan järnet är varmt. 
  5. Blogginlägg måste inte skrivas framför datorn. En del av mina idéer får jag såklart genom att läsa nyheter, sociala medier och andra bloggar, och då passar det bäst att skriva dem direkt in i bloggeditorn. Men så många gånger har jag suttit och stirrat på skärmen och liksom väntat på att inspirationen ska slå ner i mig, men ingenting händer så istället får jag squeeza ur mig något halvhjärtat som jag inte är nöjd med. Då är det bättre att ta en promenad med kameran eller ett anteckningsblock. Eller lägga sig i ett bad och lyssna podcasts. Fika med en kompis. Jag försöker inte aktivt hitta något att blogga om, men är extra uppmärksam på intrycken jag får och skriver ner dem för att utforska senare. 

Bonustips: Sätt en liten lapp framför datorn med anledningarna till varför du bloggar. Det här gör underverk för mig. När jag får den där måste-borde-känslan så kikar jag på min lapp och blir påmind om varför jag egentligen gör detta

För att jag kan vara 100% mig själv här.

För att jag "träffar" underbara, inspirerande, likasinnade människor.

För att bloggen ger mig en anledning att vara kreativ och äventyrlig.

För att jag har en chans att beröra och påverka andra genom min blogg.

För att det är roligt att dokumentera mitt liv för min egen skull.

För att jag älskar den euforiska känslan jag får när jag klickar "Publicera" på ett inlägg jag lagt ner hela min själ i och som jag tror kommer kunna hjälpa andra.