Jag vill inte bli rik

jag-vill-inte-bli-rik

När jag läste Jonna Jintons inlägg om för- och nackdelar med att jobba hemifrån och vara egenföretagare kände jag för att spinna vidare lite på mina tankar kring det här med trygghet, drivkraft och stadig inkomst. Det är något jag funderat mycket över.

Ända sedan jag gick ut gymnasiet och började jobba/plugga så har jag utgått ifrån att jag såklart ska bli rik. Det är väl allas mål liksom, har jag tänkt.

Jag har läst varenda bok jag kunnat hitta om entreprenörskap, företagande, passiv inkomst, marknadsföring och olika sätt att tjäna pengar. Jag har inte ens reflekterat över vad jag ska med alla pengar till. I mitt undermedvetna har det funnits två alternativ: fattig eller rik. 

Det är väldigt svårt och tar lång tid att bli rik som anställd. Det är i regel egenföretagare och entreprenörer som tjänar de där astronomiska summorna pengar. Alltså har entreprenörskapet varit mitt ständiga mål, och för det mesta, min tillvaro.

Det finns nackdelar med att var sin egen. Jag kan känna mig väldigt sårbar och stressad. Ha svårt att luta mig tillbaka och inte oroa mig över framtiden. Det finns nämligen alltid något att oroa sig för som egenföretagare, om man är på det humöret. Hur många uppdrag man än har i pipen, hur stor pengabufferten än är, så går det alltid att hitta någon anledning att inte slappna av. Och disciplin är svårt. Att ta på sig chefshatten och hålla hög arbetsmoral, trots att man sitter med smutsig disk eller Netflix inom synhåll.

Av de här anledningarna har jag ibland fått för mig att jag kanske ändå ska ta en anställning nånstans. Hitta en mysig arbetsplats med trevliga kollegor och gott kaffe. Avnjuta fasta rutiner och stadig inkomst. Lära känna nya människor. Uppleva det härliga i att betala räkningar utan klump i halsen.

Men efter några månader händer alltid samma sak: det tar stopp. Jag stagnerar. Blir lat, bekväm och oengagerad. Gör bara det jag måste. Sitter av tiden. Börjar längta efter helger och semester. Allt det där som det förvisso kan finnas en charm i för att det är välbekant, tryggt och skönt. 

Men är det tryggt och skönt jag vill ha det i resten av mitt liv? Nej, faktiskt inte.

Efter cirka 12 år av anställningar, ströjobb, start-ups, frilansande och hustling har jag insett några viktiga saker:

  • Det är väldigt svårt att bli rik även som entreprenör och företagare. Det kan gå snabbare, men det kräver minst lika mycket uppoffring, om inte mer. 
  • Ska man bli rik så måste man motiveras av pengar. Asså, verkligen, verkligen. Man behöver gilla siffror och älska att grotta ner sig hur man kan maximera vinst och minimera konstnader.
  • Hur mycket pengar jag haft på kontot har haft lite eller ingen påverkan på hur lycklig jag varit. Har jag mer pengar så köper jag lite mer saker. Det är typ det. Betyder inte att jag automatiskt mår bättre. 
  • Det finns ett mellanting mellan fattig och rik. Det kallas för "att dra in så pass att man klarar sig varje månad och lite mer därtill för att kunna spara och hitta på roliga saker". Det är en alldeles utmärkt nivå att lägga ribban på.
  • Livskvalitet har ganska lite med pengar att göra. Det handlar om livsstil och värderingar. Lever man ett liv som kräver att man jobbar långa dagar fastkedjad på ett kontor, längtar efter helger och semestrar och sällan har ork eller lust att njuta av allt det som man köpt för sina pengar. Då är man på fel spår.
  • Till och med de saker jag anser vara fördelar med att jobba för någon annan, som fast lön till exempel, gynnar inte mig i det långa loppet.

Som egenföretagare är jag fri. Fri att jobba med vad jag vill, hur jag vill, när jag vill och var jag vill. Frihet är min högsta värdering i livet. Är jag fri så är jag lycklig. 

Screen Shot 2016-02-25 at 10.53.41
Screen Shot 2016-02-25 at 10.54.24
Screen Shot 2016-02-25 at 10.54.47

Som egenföretagare har jag kontroll över min situation. Det finns alltid något jag kan göra för att dra in pengar. Kläcka smartare idéer, träffa fler människor, jobba hårdare.

En oviss framtid och fluktuerande inkomst keeps me on my toes. Det gör mig hungrigare, mer uppfinningsrik, mer motiverad. Inte för pengarna, utan för att få behålla min frihet.

Jag är hellre fri och lever på existensminimum än rik och jobbar på någon annans villkor.