Så får du in mer av din personlighet i dina blogginlägg

En sak som kännetecknar bra bloggare (i min mening) är att de får fram mycket av sin personlighet i sina texter. De “skriver som de pratar”. 

Ju längre man följt dem, desto mer känns det som att man är kompisar. Man bryr sig om dem. Önskar att man fick hänga med dem irl.

När någon säger “Du skriver så bra”, så handlar det ofta om just detta. Inte om att ha korrekt meningsuppbyggnad eller minimalt med stavfel. Utan mer om känslor, värme, igenkänning. Vad man snarare menar är kanske “Du skriver så att det känns som att jag känner dig.” “Du skriver så att det känns som att du förstår mig.”

Men hur skriver man så då? Det är ju lite luddigt. Som att vissa har det och andra inte. 

Att skriva med mer personlighet är inget man kan ta efter från andra, eller lära sig genom en kurs. Det handlar om övning, övning, övning. Ju mer man bloggar, desto mer bekväm och säker blir man i sitt språk. Alla har ju en unik personlighet och en unik röst, det kan bara kännas lite svårt att få ut den genom fingrarna när man skriver. 

Men det finns några små knep som kanske hjälper: =)

 

4 knep för att skriva med mer personlighet

1. Skriv mer som du pratar

Klart du inte bör skriva exakt så som du pratar alla gånger, och skita i allt vad korrläsning och rättstavningsprogram heter. För mycket språkligt slarv kan distrahera från vad du vill ha sagt. 

Men obsessa inte över grammatik. Det här är ingen c-uppsats.  Använd så mycket obskyra svordomar, svengelska och påhittade ord du vill. Skriv som du brukar tänka inne i ditt huvud, eller som du brukar prata med dig själv. 

Är det ditt språk så är det ditt språk och du ska inte behöva censurera dig själv i din egen blogg. Det gör inget om alla inte fattar vad du menar eller någon tycker du verkar konstig. Du kan och bör inte skriva för “alla”. 
De läsare som gillar dig för den du är, de kommer gilla dig ännu mer om du bjuder på dig själv, vågar skämta och sväva iväg.

Exempel: Lovisa Hellström på polichinelle.se får verkligen till det. Jag hör hennes röst inne i mitt huvud när jag läser hennes inlägg. Flora Wiström är också väldigt otvungen och avslappnad i sitt språk. Och så Sandra Beijer såklart. Hon är omöjlig att inte tycka om. 

2. Skriv till en särskild person du gillar (och som gillar dig)

I början när jag bloggade så hade jag jättesvårt att känna mig avslappnad med mina läsare. De var som en grå massa av främlingar och jag fick nästan scenskräck när jag skulle blogga. Jag skrev styltigt och skitnödigt.

Lösningen, förutom att börja hänga mer i andras bloggar och knyta digitala vänskapsband, är att skriva med en särskild person i åtanke. Och verkligen föreställa dig den personen framför dig när du skriver. 

Beroende på vad jag skriver om så brukar jag låtsas att min mamma, moster, eller någon av mina vänner sitter framför mig. Att vi tar en kopp te och snackar och jag ska bara berätta den här grejen för dem helt avslappnat. Och så skriver jag så som jag hade berättat det för dem, live. Det hjälper mig att hitta mindre skitnödiga formuleringar. ;)

ExempelJonna Jinton är underbar att läsa för hennes blogg är så innerlig och kärleksfull. Hon skriver som till nära vänner och bjuder enormt mycket på sig själv. Som ett resultat svämmar hennes kommentarsfält alltid över att kärlek och gratulationer och lyckönskningar. Och hon inleder många av sin inlägg med att tacka för den fina responsen. Ja, kärlek föder kärlek. <3

3. Våga tycka

En annan grej som gör iallafall mig mer benägen att connecta med en bloggare är att jag vet vad hen står för. Att vi delar vissa värderingar, och att jag beundrar den här personen för att hen säger allt som jag önskar att jag haft modet och förmågan att säga. 

ExempelClara Lidström ("UnderbaraClara") är queen på detta. Hon argumenterar med knivskärpa och dräpande humor. Samtidigt som hon verkligen kan frammana känslor med sina ord. Hon vågar tycka, och på samma sätt som det visserligen drar fram trollen ur hålorna så får det desto fler personer att sluta upp bakom henne. 

4. Var obekvämt ärlig.

Blotta dig lite och skriv något oväntat. Skriv det som du vet att dina läsare tycker och känner men kanske inte själva vågar/orkar/vill säga. Våga dela med dig av de mest pinsamma, ångestfyllda, urflippade sakerna du varit med om. Socker-coata inte. Utelämna inga saftiga detaljer. Låt dina läsare skratta åt dina misstag och anekdoter. 

Jag minns att Linda Skugge (min tonårsidol) skrev om det i nån text om hur man blir en ruggigt bra krönikör. Det ska kännas outhärdligt självutlämnade och sårbart. Det är så man vet att det är bra.

Exempel: Sandra Hjort på atilio.metromode.se är ofta modig, ärlig och sårbar i sin blogg. Jag uppskattar särskilt hennes inlägg om prestationsångest och kroppsnojja. Hon skriver det som så många känner och det skapar samhörighetskänslor.


Vilka bloggare tycker du får fram mest av sin personlighet i sina texter? =)