Oanställbar och stolt

oanstallbar-och-stolt

Jag är egenföretagare. Det innebär att jag jobbar var jag vill, när jag vill och på mina villkor.

Jag har gott om erfarenhet av att vara anställd. Ibland saknar jag att ha kollegor och fasta rutiner. Men för det mesta går jag runt i ett konstant lyckorus över att vara min egen. Och det känns svårare och svårare att eventuellt vända tillbaka.

Jag går nog helt enkelt inte att anställa längre.

Här är några av anledningarna till varför:

1. Jag klarar inte av rusningstider.

Eftersom att någon bestämt att det är just mellan 08.00 och 17.00 som allt jobb ska utföras så medför det vissa svårigheter. T.ex. det faktum att varenda människa med ett jobb ska åka buss och tunnelbana samtidigt.

Att trängas med andra människor, knuffas hit och dit och behöva stå sked med främlingar med morgonandedräkt försämrar min livskvalitet. In fact: jag klarar inte av det. Så även om jag skulle jobba på en arbetsplats där jag faktiskt trivs så skulle själva transportsträckan dit ta kål på mig.

2. Jag presterar inte mitt bästa på ett kontor.

Jag har helt enkelt skitsvårt att fokusera när jag inte kan ha kontroll över min omgivning. När folk, hur trevliga de än är, avbryter mitt fokus. När det är någon annans musik på. När det drar från något fönster någon öppnat. När det är obekväma stolar, inget gott kaffe, för starka lysrör i taket.

Vanliga människor verkar kunna filtrera bort sånt här, men det kan inte jag.

3. Jag vill välja vilka jag jobbar med.

Det negativa med att vara frilans: inga jobbarkompisar. Det positiva med att vara frilans: inga jobbarkompisar. Just saying.

De jag jobbar med har jag valt att jobba med, och kan välja att sluta jobba med om jag skulle vilja det. Är man anställd och måste jobba ihop med en idiot får man suck it up.

4. Jag vägrar "kreativ workshop" kl. 16 på eftermiddagen.

Jag vill välja själv när jag ska vara kreativ, när jag ska vara social, när jag ska tokfokusera och när jag ska planera och organisera.

Det tror jag alla människor vill. Jag tror inte att någon egentligen vill behöva vara kreativ kl. 16.00 efter en lång, stressig arbetsdag. Jag tror bara inte att man orkar eller kan ta hänsyn till såna här saker på en arbetsplats. Som egenföretagare gör jag mitt kreativa arbete när jag känner mig kreativ, under de omständigheter som gör mig som mest kreativ.

5. Jag gillar att slippa sminka mig.

Åh, det sköna i att bara rulla ur sängen och gå direkt till datorn och börja jobba. Jag kan prestera minst lika bra osminkad och i säckliga mjukisbyxor.

Finns inget obehagligare än när en kund vill ta ett spontant video-Skype-möte. Som om jag sitter på mitt hemmakontor fullt tillfixad och i typ kavaj. Önskar att jag gjorde det oftare, men allvarligt, vem gör det?

6. Jag behöver skuldfria raster.

Jag tar ofta paus i arbetet för att spela datorspel, kolla Game of Thrones, ta en löprunda eller möblera om vardagsrummet. Inga av dessa pausaktiviteter lämpar sig på ett kontor. I alla fall inte utan undrande blickar.

7. Jag gillar att variera min arbetsplats.

Ibland sitter jag vid skrivbordet. Men desto oftare sitter jag vid köksbordet eller halvligger i soffan med laptopen i knät. Ibland utför jag tankearbete i badkaret eller under en promenad. Ibland går jag till ett fik, en annan dag till biblioteket. Är det fint väder sitter jag på balkongen eller på stranden.

Man kan nog säga att jag jobbar som bäst på alla ställen som inte är en traditionell arbetsplats. Är väl en slags rekyl från alla år fastkedjad vid ett skrivbord.

8. Jag gillar inte att få min arbetsmoral ifrågasatt.

Visst finns det arbetsplatser där det är helt okej att ta en långlunch eller lägga lite patiens utan att andra höjer på ögonbrynen. Men på de flesta jobb råder en slags hemlig tävling om vem som är duktigast, effektivast och produktivast. Vad man faktiskt åstadkommer är underordnat hur flitig man verkar.

Jag blev först uppmärksam på den här regeln när jag nyligen tagit studenten och jobbade mycket i reception. Där var det en dödssynd att göra någonting annat än sitta rakryggad som en robot och vänta på att vara till tjänst. Att bläddra i en bok, surfa eller spela mobilspel var strikt förbjudet, hur lite det än fanns att göra. Det här har jag så himla svårt att finna mig i.

Hjärnan behöver variation och avkoppling för att fungera bra. Ibland får jag inget vettigt gjort på en hel dag, utan sträckkollar serier, äter glass och tycker synd om mig själv. Men så nästa dag kanske jag maratonjobbar 16 timmar i sträck och har jättekul. Ibland jobbar jag mellan 08.00 och 17.00. Andra gånger får jag lust att jobba kl. 01.15 en lördagnatt.

Jobbet är ingen plats man går till och "sitter på". Jobb är något man gör.

9. Jag paralyseras om folk står bakom mig och tittar på vad jag gör.

Du vet när en kollega eller chef eller kund sitter bredvid en på ett möte, eller när man jobbar? Även om de faktiskt inte sneglar på vad jag skriver eller göra så upplever jag det som att de gör det, och blir kolossalt självmedveten.

Jag klarar inte ens att min sambo får en skymt av min datorskärm. Jag slänger upp händerna framför den som om jag blivit påkommen med att kolla porr när jag i själva verket bara läser nåt blogginlägg eller skriver planeringslistor. Jag vet inte varför jag är sådan, men det är ingen bra egenskap att ha på en arbetsplats full med folk.

10. Jag värderar mina resultat högre än min arbetstid.

Det råder sådan extrem arbetstidsfixering i samhället, och det gör mig vansinnig. Vem fan bryr sig hur många timmar något tog mig, sålänge jag gjort det jag ska göra. Om jag måste jobba ett visst antal timmar per dag, vad har jag att vinna på att jobba snabbt och effektivt? Om arbetstid är allt som räknas, varför ta ansvar för resultat?

Som egenföretagare jobbar jag inte efter stämpelklocka. Jag fokuserar på att leverera resultat och nå mina mål så snabbt som möjligt. Lyckligtvis inser fler och fler företag att de har allt att vinna på att ge sina anställda mer frihet.

11. Jag motiveras av ekonomisk ovisshet

Ibland kan jag sakna att ha en fast lön som automatiskt trillar in på kontot varje månad. Men jag har insett en sak: en fast lön utvecklar inte mig som människa.

När jag har en fast lön blir jag lat och bekväm. Jag gör bara det allra nödvändigaste och har inga incentiv att vare sig bli bättre på det jag gör eller jobba snabbare och effektivare. Som anställd har jag ett tak på hur mycket jag kan tjäna. Som egenföretagare är det jag som bestämmer taket. Som anställd äger min arbetsgivare min tid och kan säga upp mig helt utan förvarning. Som egenföretagare är jag fri att jobba så mycket jag behöver och vill, och när pengarna tryter drar jag bara in fler uppdrag och jobbar extra mycket.

Jag ser det inte som otrygghet, jag ser det som frihet.

12. Jag har hellre lite semester varje dag än 4 veckor om året.

Jag har aldrig förstått logiken i att kämpa i hamsterhjulet månad ut och månad in och bara slappna av på helger och några ihopbuntade veckor om året. Vem bestämde att det var effektivt?

Har man en karriär man verkligen trivs med, på egna villkor, så längtar man inte efter helgen, man längtar efter måndag. Och man tar inte semester när någon annan säger att man får, man tar semester närhelst man behöver det, för att ladda batterierna och kunna jobba ännu bättre efteråt. Detta tycker jag känns mycket mer logiskt än att jobba sig halvt utbränd och hela tiden längta efter nästa lediga dag.

 

Några av mina "kontor" genom åren som egen:

 
Är du också oanställbar och stolt? Holla' at me!