Lugnochfinskolan del 5 - Lätta ditt hjärta

Nu är det dags för sista delen i min lilla lugnochfinskola!

Läs gärna tidigare delar i serien: del 1, del 2, del 3 och del 4.

Jag ska prata om något som jag verkligen skulle gå under utan, mitt allra viktigaste sätt att hålla mig lugn och frisk i huvudet. Och det innebär att prata av sig, och kan göras på två sätt beroende på vad man föredrar.
 Personligen föredrar jag att skriva, för jag har dåligt tålamod med att prata och kan inte uttrycka mig lika bra i tal som i skrift. Så jag har en skrivbok, (dagbok kan man kalla det, även om den inte riktigt är en dagbok i ordets vanligaste bemärkelse), som jag skriver i när jag behöver prata av mig.

Jag bryr mig inte om att uppdatera mig själv om hur dagen har varit och andra ointressanta saker utan går rakt på sak och börjar ösa ur mig all skit: vad jag är stressad över, vad jag oroar mig för, vad jag stör mig på, och vad som gör mig mig ledsen och upprörd just nu.
Och när jag gjort det så börjar jag ställa frågor till mig själv, t.ex. ”varför känner jag såhär inför den här grejen?” eller ”hur ska jag hantera den här situationen?”, som jag sen besvarar efter egen förmåga.
Ställ dessa frågor till dig själv även om du inte tror att du har ett svar på dem. Du kommer bli förvånad över de kloka saker som kommer ur dig.

Och har du inga svar så är det ok. Du har iallafall fått ner allt som känns jobbigt på papper och bara det brukar göra dig lugnare. Låt skrivandet ta tid och sluta inte förrän du vridit och vänt på varenda problem och finkammat varenda vrå av ditt inre efter saker som tynger dig.

Jag brukar även avsluta det hela med att göra en lista eller handlingsplan. Om jag t.ex. är stressad och har ångest över att jag inte lyckats fixa ett jobb ännu så öser jag först ur mig all skit om det, ”hur jävla svårt det är” och ”vilka idioter folk är som inte vringer tillbaka” och hur arg och ledsen och upprörd jag är över det hela. Sen ställer jag frågor till mig själv: ”Vad mer kan jag göra för att öka mina chanser att få jobb?” ”Vad ska jag säga på arbetsintervjun om de ställer den eller den frågan?” och sånt. Sen svarar jag på det och ser vad som kommar fram. Oftast har jag något typ av svar, och det duger mer än väl. Sen gör jag en lista på alla åtgärder jag ska göra för att ta itu med det som känns jobbigt. Ibland gör jag t.o.m. en dag-för-dag-plan. Och tro mig: Planering är terapeutiskt!

Det kan också funka lika bra att prata av sig med någon. Jag känner flera personer som är lite mer sociala och som känner att de får ut samma sak av att diskutera och ventilera sina tankar med en vän. Det händer ju ganska ofta när man pratar med någon om ett problem, att man omedvetet löser det själv utan att den andre behövde göra så mycket mer än att lyssna. Plus att det kan kännas skönt att få någon annans synvinkel på det hela, och höra några lugnande och tröstande ord. Ofta känns situationen mycket lättare att hantera efter att man pratat ut om det, varesig man pratat eller skrivit.
Så välj det som känns bäst. Eller båda. Och är du en person som vanligtvis varken skriver eller pratar om känslor så testa dig fram. Kanske kan du hitta en vana som gör dig mycket lugnare och mer kapabel att hantera stress motgångar.

Hoppas att den här serien varit till hjälp. Det har den iallafall varit för mig. =)

Kommentera gärna vad ni tyckte. Och har ni förslag och önskemål på nästa serie så let me know! Har några olika idéer jag funderar på, men skriver ännu hellre om något som är direkt efterfrågat.

Puss och kram på er!