Ju mindre jag vill ha yogan, desto mer behöver jag den

IMG_1446.jpg

Jag har inte tränat på väldigt länge. 

Jag sitter framför min dator all vaken tid och jobbar. Med min gamnacke och ihoptryckta ryggrad. Axlarna uppe vid öronen och andningen i bröstet. Mer eller mindre konstant huvudvärk. Och den där andfåddheten i hjärnan som man kan få efter för mycket sociala medier. 

Yoga är det självklara svaret på alla problemen ovan. Ändå har jag inte yogat på många, många månader.

Är det inte märkligt hur mycket man kan vilja träna, med samtidigt känna sådan enorm motvilja? Min kropp har skrikit efter yoga men jag har inte orkat lyssna. Har inte pallat med tanken på att ta av mig strumporna mot det kalla golvet, rulla ut mattan och behöva anstränga mig. Trots att jag vet hur mycket bättre jag mår efteråt.

Regel nummer ett för att skapa (eller återskapa) en vana: Börja så smått det bara går och trappa upp. 

Så det har jag gjort. Ett par tre gånger de senaste veckorna har jag gjort halvtama försök att yoga. Samtliga gångerna har jag bara orkat mig igenom två solhälsningar innan jag på darrande armar hävt mig upp, illamående och yr. 

Det är en sak om man helt enkelt inte bryr sig om att träna. Det är okej. Jag kan ha långa perioder när jag har bättre saker för mig och inte lider av att vara otränad och svag. Men när jag verkligen, verkligen längtar efter känslan under och efter ett yogapass. Då känns det så jäkla fail att inte ens ha kraft nog till två solhälsningar. 

Men så igår, då tog jag mig igenom mitt första riktiga yogapass på länge. Det tog tio minuter innan illamåendet släppte. Jag orkade kanske en tredjedel av vad jag brukar göra. Men åh vad underbart det var. Som att ha vandrat genom öknen utan vatten och äntligen få dricka. Idag har jag träningsvärk i varenda muskel i kroppen. Kan inte höja armarna ovanför brösthöjd. 

Ingenting kan mäta sig med yoga för mig. Inte ens löpningen, som jag ägnar mig åt i perioder och verkligen gillar. Yoga läker och stärker min kropp, mitt psyke och min själ. Jag älskar yoga så jävla, jävla mycket. Och är så glad att ha den tillbaka. 

Ju mindre jag vill ha yogan, desto mer behöver jag den.