HSP - Högkänslig person

hsp.png
Idag har jag fått ytterligare en diagnos på min egen personlighet, utöver mitt b-människoskap och mina "scanner"-tendenser. Jag är nämligen en HSP - Highly Sensitive Person.

Artiklar om högsensitiva personer har börjar dyka upp i fler och fler tidningar, vilket inte är konstigt eftersom att ca. 20% av alla människor tros höra till denna grupp. Mer eller mindre. Jag har alltid vetat om att jag är introvert och en utpräglad känslomänniska, men har ändå inte räknat mig som högkänslig. Jag går inte runt och känner andra människors känslor, eller reagerar på starka lukter. Men när jag nyligen tog ett riktigt HSP-självtest så kryssade jag för alla rutor utom en. Jahapp, så var det med den saken.

Hej, jag heter Louise och jag är en högkänslig person.

Jag avskyr trängsel och stora folkmassor, får panikkänslor i rusningstrafik.

Jag får omedelbar ångest av höga ljud och skrik och stök.

Jag tål inte för starkt ljus. Taklampor och lysrör ger mig kalla kårar.

Att vara bland folk suger musten ur mig och jag blir helt utmattad, måste dra mig undan för att återhämta mig.

Jag påverkas otroligt starkt av "dålig stämning" i ett rum, och andras känslor.

Jag överreagerar.

Jag tål inte extrema temperaturer. Särskilt inte hetta, jag får panik och tar ut det på folk i min närhet.

Jag kan bli känslomässigt berörd på nolltid och börja grina i reklamfilmer, Disneyfilmer och realityserier.

Jag blir fullkomligt galen när människor invaderar mitt personliga utrymme i köer eller kollektivtrafik.

Jag klarar inte av när folk står bakom mig och tittar på vad jag gör.

Jag får extremångest av skrikiga ungar och grannar som spelar hög musik.

Jag skulle behöva gå runt i en heltäckande plastbubbla för att orka med omgivningen och alla människor.

Men som efter de flesta personlighetstypstest så känns det lite bättre bara att veta vad man är och varför. Jag har klankat ner på mig själv en lång tid för att jag inte orkat med så mycket som jag borde. Jag borde klara av att åka buss in och ut ur stan, alla andra klarar det ju. Jag har trott att jag av någon konstig anledning är mer stressad än jag trott och på väg att gå in i väggen, helt oprovocerat.

Nu har jag förklaringen, och jag är inte så udda som jag trott. Chansen är ju trots allt rätt stor att du som läser detta känner igen dig. Om du gör det får du väldigt gärna skriva en kommentar.
HSPs unite liksom...