Frilansstressen

en frilansares hemmakontor

Jag har varit frilans igen nu i lite mer än en månad. Tack vare uppsägningstiden från min anställning har jag kunnat mjukstarta lite. Inte kastats rakt in i ekonomisk ångest och jobbstress. Har återupptagit kontakten med lite gamla kunder och kollegor. Kickat igång mina bloggar och planerat nya och nygamla projekt. 

Trots att jag mycket väl kunnat känna mig stressad så har jag inte det. Jag har känt mig märkligt lugn, och jag vet inte varför.

Innan mitt förra jobb så hade jag varit frilans i fyra år och klarat mig rätt bra. Men trots en tremånadersbuffert på bankkontot, stadiga uppdrag och en massa roliga projekt på gång så var jag konstant stressad. 

Det finns två typer att frilansstress: den man känner när man har för mycket jobb, och den man känner när man har för lite. Antingen så känner man den förstnämnda, eller så känner man den sistnämnda. För stressad, det är man alltid som frilans. Av den ena eller den andra anledningen. Det är en slags bergochdalbana: ena dagen är man on top of the world. Man har precis fått ett spännande svar på ett mail och det känns som att framtiden är säkrad. Man är i hamn.

Men så dagen efter har man glömt alltihop, känner sig kanske lite oproduktiv och seg, och ingen svarar på ens mail. Då kryper paniken fram: "Det händer ingenting. Ingen vill jobba med mig. Hur ska jag betala räkningarna om tre månader? Tänk om det här projektet inte blir av? Tänk om si och tänk om så."

Och så håller det på. Upp och ner. Högt och lågt. Ingenting händer på en vecka, men så blir det ketchupeffekt och uppdragen står som spön i backen. Något man pitchade för ett halvår sedan ger plötsligt avkastning. Man träffar en ny person, vilket leder till en dominoeffekt som bokar upp ens mötesschema i flera veckor framöver. 

Jag vet aldrig hur veckan ska bli när jag sitter på söndagkvällen och planerar. Men en sak vet jag av erfarenhet och personlig statistik: Händer grejer gör det alltid. Klarar mig gör jag alltid. På förutsedda och oförutsedda vis.

Kanske häften av min sysselsättning som frilans är ett resultat av medvetna insatser, t.ex. en artikelpitch jag skickat till en redaktör eller ett jobb jag sökt. Resterande 50% är sånt som bara händer. Sammanträffanden och trevliga överraskningar. Någon jag jobbat med har tipsat om mig till någon annan. Någon har snubblat över min blogg. Såna saker. Jag kan inte räkna med att/när dessa saker ska hända, men jag har märkt att de gör det med jämna mellanrum. Ofta precis när jag verkligen behöver det. Självklart händer även dessa saker som ett resultat av saker jag gjort, och det är väl lite det jag vill komma till med det här blogginlägget:

Som frilans har du aldrig några garantier för hur du ska klara månaden, eller nästa, eller nästnästa månad. Det enda du har makt över är din egen insats, och de saker du gör regelbundet för att få saker att kanske, någon gång, hända i din karriär. 

Du kan lika gärna låta dig själv vara lite naivt avslappnad, så som jag varit den här månaden. För ingenting hjälps av att du är stressad. Fler personer svarar inte på dina mail eller hör av sig med samarbetsförfrågningar. Och du känner dig inte mer inspirerad och sugen på att jobba. 

Det enda du kan göra för att motverka frilansstressen är att göra det som står i din makt att göra varje vecka, och ha tillit till att resten ordnar sig. På förutsedda och oförutsedda vis.