Ett foto i timmen: Stockholm edition

Jag tyckte det var dags för ett till "Ett foto i timmen", med tanke på att mitt senaste (och första!) var way back i maj. Så vad sägs? Ska vi kika på hur min dag såg ut i fredags? 

Då var det nämligen inte vanlig, tråkig dag i den här introverta hemmasittarens liv. Jag åkte till Stockholm över helgen för att träffa familj, vänner och kollegor, och för att fira min brorsas 25-årsdag. 

Historien tar sin början prick klockan 08.38, då min SleepCycle-app väcker mig och visar nattens statistik:

Därefter börjar jag dagen som vilken annan dag som helst: med kaffe och en god bok vid köksbordet. Just nu läser jag Middagsmörker av Charlotte Cederlund:

Klockan blir 10.40 och det är dags att bege sig till tågstationen. ÄLSKAR att det numera är möss-, halsduk- och torgvante-väder, därav mitt belåtna flin i hissen:

På tåget kl. 11.40, med färdlektyr i form av "On Writing Horror". På grund av ska skriva en skräckroman under november:

Sen sker det oundvikliga när man sitter på ett tåg till Stockholm. Man landar på Stockholms Centralstation. Och ska vallfärda med sin stora väska tillsammans med alla tusentals andra som också vallfärdar med sina väskor. 

Pulsen skenar, sinnena överrumplas av alla intryck, ögonen kisar under starka lampor och högkänslighetsångesten hotar i bröstet. Men jag trycker undan den för jag ska snart träffa en person jag tycker om och som jag inte fikat med på flera månader:

Nämligen min entreprenörs-partner-in-crime Alexander. Han är på många sätt min totala motsats: extrovert, energisk, självsäker och positiv. Men också lik mig på många sätt: empatisk, intuitiv och väldigt driven. Vi har varit vänner och drivit bolag ihop i 5 år och kompletterar varandra sådär som två likasinnade motpoler kan göra. Han är precis så snäll som han ser ut. 

Och sen, nån timme senare, så är det liksom som att vi switchar stolen mittemot och vips sitter en annan person där:

Fina Emmi Snicker! Som hade godheten att komma till mig så att jag slapp våga mig bort från min trygga plats på Espresso House. =) Jag och Emmi träffades kort på BBcon i våras och höll sen mailkontakt. Ibland vet en vid första meningsutbytet att en träffat en likasinnad själ. <3 Så glad att jag fick tillfälle att fika med henne trots att jag flyttat från Stockholm.

Klockan närmar sig 16 och då är det dags att evakuera stan:

Jag har upplevt min beskärda del av "hem-till-fredagsmyset-tjurrusningen" som utbryter på fredagseftermiddagarna i Stockholm, så jag unnar mig en taxi för ovanlighetens skull. Ingen dödsångest och panikattack för mig idag. 

"Jag vill till mamma. Ta mig till min mamma!" säger jag inte till taxichauffören, utan snarare nåt i stil med "Trollbäcken, tack." Tjugo minuter senare blir jag serverad mat och vin i familjens trygga famn:

Vi äter och pratar medan det skymmer ute och min puls sakta normaliserar sig. Det är första gången jag är "hemma" sedan vår flytt i somras. Även om min familj hunnit hälsa på mig i Gävle två gånger sen dess så är det en person jag inte träffat på länge och det är den här lilla hundpersonen:

Min fyrbenta, pälsklädda, lattefärgade lillasyster Selma. <3

Runt åttatiden kickar sötsuget in med full kraft. Jag och mamma går till macken. Hittar chips, Cola Zero och lösgodis. Sådär ja, då var det problemet löst.

Sen kommer vi till en av de bästa bitarna med att vara hos min familj. De har ett utebad:

Gissa om vi badade skiten ur det resten av kvällen? Men finaste lyxen är ändå att få ligga och prata med mamma i timmar, under den svarta himlen. Tills det är dags att knyta sig nån gång vid elvasnåret:

Lyssnar ljudbok i nån timme och sover sen som en död. 

Det var den Stockholmsdagen det!


Gillar ni såna här inlägg förresten? Borde jag ha fler såna, yay or nay? =)