Ensam är stark

ensam på stan

"Va, ska du äta lunch ensam? Det är väl tråkigt."

"Inte ska du väl gå på bio ensam."

"Här sitter du, alldeles ensam."

De säger det som om det vore en dålig sak. Varenda gång får jag avbryta det jag gör för att försvara mig. Försvara mig och ensamheten.

"Nej vadå, jag tycker det är skönt att äta ensam, i lugn och ro."

"Varför skulle jag inte kunna gå på bio själv? Det är ju inte som att man sitter och umgås hela filmen igenom."

"Ja, här sitter jag ensam, och inte lider jag av det."

Jag har alltid föredragit att vara ensam, helt enkelt för att jag byggd på det viset. Jag har gjort många vänner sårade och besvikna för att jag inte hört av mig eller svarat i telefon. Men för mig är det en slags prestation att umgås, hur mycket jag än tycker om personen, och hur roligt vi än har när vi väl ses. Jag velar in i det sista om jag ska dra mig i ur i sista stund. Efteråt är jag helt slut och måste ladda batterierna i fred.Det tar många veckor innan jag känner mig redo att bege mig ut och vara social igen. 

Och fester, konferenser och mingel ska vi inte ens tala om. Det blir ett annat blogginlägg.

När jag är bland folk känner jag mig orolig, stressad och skör. Det känns som jag är gjord av glas och kan gå sönder bara någon råkar snudda vid mig. Bara närvaron av andra människor gör att jag inte kan tänka. Och mina mentala energireserver går åt i en rasande fart. Jag vill bara hem hem hem. 

När jag är ensam känner jag frid, energi och sprudlande möjligheter. Ingen annan finns i närheten som kan påverka min sinnesstämning eller styra mina aktiviteter. Ingen avbryter mig i vad jag håller på med. Jag slipper föra meningslös konversation bara för att fylla tystnaden. Jag kan göra vad jag vill, när jag vill.

Det finns så många fördelar med att vara själv. Stillheten i mitt inre släpper fram nya tankar och idéer. Jag kan få vilka infall jag vill utan någon annan att förklara mig för eller få med på tåget. Jag kan sjunga och dansa och prata med mig själv helt ohämmat. Jag kan förlora mig själv i bra filmer eller serier och bara låta känslorna flöda utan risk av bli avbruten. 

För mig är ensam stark, för jag är som starkast när jag är ensam. I ensamheten mår jag som bäst, får mina bästa idéer och presterar som bäst i vad jag än gör. Så här som Jonna Jinton beskriver det, precis så är det.