Det kreativa skrivandets våndor

Jag har ett hemligt sidoprojekt just nu. Vågar knappt berätta om det för att jag är rädd att jinxa det. Så vi gör ingen stor grej av det, ok?

Jag har tagit itu med mitt kreativa skrivande igen. 

Att skriva skönlitterärt har länge varit min akilleshäl. Jag vet inte varför det känns så svårt. När jag skriver tidningsartiklar eller blogginlägg så flödar orden som vatten ur kran, men så fort det ska till en smula konstnärlighet så går det så himla trögt. 

Jag har skrivit berättelser, noveller och larviga rimmande dikter sen jag var väldigt liten. Har till och med kommit en bit med tre olika romanprojekt. (Tack, NaNoWriMo!) Men jag får verkligen kämpa och krysta och stånka och stöna och freaka ur och slita mitt hår och gråta en skvätt och tvinga ner mig på stolen för att få ur mig dessa texter. Det är inte en njutbar process. 

Anledningen?

Min inre kritiker är hårdare än den bittraste, kräsnaste litteraturrecensent. Hen dissar alla mina idéer innan jag knappt hunnit formulera dem. Hen väntar inte med att betygsätta en mening tills jag skrivit klart den. Hen bedömer mina första utkast på samma nivå som Nobelpristagares alster. 

Att skriva kreativt är som en blandning mellan vakendrömmande och skådespeleri. Det är en känslig process som kräver hundraprocentig koncentration. Då funkar det inte att ha en låtsasperson som står och sneglar över axeln och viskar nedlåtande saker i ens öra. 

Jag brukar ha bra fantasi och inlevelseförmåga när jag väl är igång, men minsta lilla bitska kommentar från kritikern så går luften ur mig. Jag är så less på det. 

Så, nu bedriver jag ett tyst krig mot min inre kritiker.

Jag värmer upp med skrivövningar, (såna här t.ex), varje kväll. Då skriver jag i en rasande fart för att få ur mig texterna innan kritikern hinner öppna munnen.

Jag övar mig på att helt ignorera den strida stömmen med negativa tankar och hjärnspöken som säger "jag kan inte skriva kreativt", "jag har för dålig fantasi" "jag skriver tråkigt", et.c.

Och sen brainstormar jag romanidéer och har skrivlekstuga med mig själv. Utan prestationskrav eller konkreta mål. Jag kallar det “förutsättningslös fiktion”.

Det är faktiskt riktigt roligt. 


Skriver du också kreativt? Hur hanterar du din inre kritiker?