Confessions of a e-boksmissbrukare

ipad-amazon-kindle.jpg

ipad-amazon-kindle

Jag vill tro att jag är ganska måttfull och minimalistisk av mig. Gillar att göra mig av med gammalt skit och inte samla på mig för mycket prylar.

Men en slags pryl har alltid legat mig varmt om hjärtat. Böcker.

Är det nåt jag konsumerat och samlat på så är det böcker. 

Jag ser inte böcker som prylar, utan som portar in i andra världar. Minnen. Ovärderliga resurser. En förlängning av min egen hjärna.

Varje gång jag flyttat de senaste åren så har jag trots allt gjort mig av med stora delar av mitt bibliotek. För allvarligt: man kan inte hålla på och släpa med sig tre ton böcker. Särskilt inte böcker som man redan läst och troligtvis aldrig kommer läsa igen. "Jag kan låna dem på biblioteket om jag vill läsa dem igen" har jag tänkt. 

Men så skaffade jag mig en iPad för några år sedan. Och upptäckte Kindle-appen. (Amazons e-bok-läsare.) Då eskalerade saker och ting om man säger så. 

Det farliga med e-böcker är att de inte syns, inte väger något och inte kostar så mycket.

På Amazon finns väldigt, väldigt MÅNGA e-böcker och man kan alltid ladda ner ett provläsningsavsnitt gratis. Ett klick bara. “Send sample to my iPad”.

Du kan ju gissa om jag brukar göra det. Typ hela tiden. Maniskt.

Så fort jag blir nyfiken på ett nytt ämne eller får feeling för en viss typ av genre eller ämne: In i Kindle-appen, gör en sökning, dra ner samples för typ 10, 20 böcker, sträckläs samples och sen klicka hem de tre bästa böckerna.

Som jag sen sällan hinner läsa innan jag tappar intresset.

Suck. 

Hej, jag heter Louise och jag är e-boks-missbrukare. ("Hej Louise.") Min sjukdom syns inte utåt, bara på kontoutdraget och i det faktum att jag lider av kronisk information overload.

Men vad ska man göra när man älskat böcker hela sitt liv, är så förbannat nyfiken på precis allting och inte hålls tillbaka av varken boyta, leveranstider eller tajt ekonomi? Man ger sig hän helt enkelt. 

Jag älskar mitt överfulla, spretiga, halvt olästa e-boksbibliotek.