Bli morgonmänniska, del 2: varför är det så svårt?

Ja, varför är det så förbannat svårt att komma upp tidigt på morgonen, eller ens komma upp när som helst? Varför känns det som om man är en annan person på morgonen, oförmögen att låta sig störas av något annat än en livshotande situation? Det ska vi reda ut nu.

För det första, du är inte verkligen inte ensam. Det kan kännas som det, men många, faktiskt en majoritet, av oss är så kallade "B-människor": vi är genetiskt programmerade att ha en något längre och framåtskjuten dygnsrytm. B-människor har dessutom en lägre temperatur i kroppen när vi sovit, vilket gör det ännu jobbigare att sätta ner fötterna på iskallt golv. Lägre kroppstemperatur på morgonen har vi alla, men hos b-människor är den extra låg vilket gör att man tar längre tid på sig att vakna till liv.

Så, troligtvis läser du detta för att du är mer eller mindre lagd åt b-hållet. Det betyder inte att du inte kan lära dig gilla tidiga mornar, det krävs nog bara lite mer arbete för dig.

Låt oss också undanröja några ytterst konkreta anledningar till att du är en zombie på morgonen. Jag är mer intresserad av de psykologiska orsakerna till morgonproblematiken, inte de medicinska. Men naturligtvis kan din morgontrötthet bero på:

  • att du sover för lite, (mindre än 6 timmar, långa perioder i sträck)
  • att du sover dåligt, (vaknar ofta och för lätt, ligger och grämer dig och funderar och oroar dig, et.c.)
  • att du sover för mycket, (från 8 timmar och uppåt beroende på person. Att sova för mycket kan många gånger göra oss ännu tröttare under dagen, konstigt nog.)
  • att din dygnsrytm är en bergochdalbana, (d.v.s. oregelbunden och "all over the place".)
  • att du dricker alkohol på kvällarna, (bevisat faktum att alkohol stör sömnen, även om vi kan känna oss sömnigare av den.)
  • att du dricker kaffe eller mycket te timmarna före läggdags, (även om du inte tror att du påverkas av det så gör du troligtvis det ändå. Du kan omöjligt veta förrän du testat att lägga av.)
  • att du äter stora mängder mat, särskilt snabba kolhydrater, timmarna före läggdags, (du kommer få svårt att få ro, och känna dig mer groggy på morgonen, när magen jobbat med maten hela natten.)
  • att du faktiskt lider av en sömnstörning, så som hypersomni eller sömnapné, (värt att kolla upp om du har extrema besvär.)

Nu när vi har de här vanliga sömnbovarna ur vägen: om det ändå är jätte jätte jättesvårt att komma upp på morgonen: vad beror det på?

Jag är övertygad om att jag faktiskt är en annan person på morgonen, och jag tror att du som läser säkert känner igen dig. Det är som om min hjärna lyder under andra lagar dessa tidiga timmar. De anledningar jag kvällen innan tyckte berättigade ett tidigt uppstigande ogiltigförklaras direkt av min sömndruckna hjärna. Det krävs pågående eldsvåda, dödsviktigt möte eller möjligtvis en utlandsresa för att den ska överväga att uthärda smärtan. (Ja, det gör faktiskt ont i mig att stiga upp ur sängen tidigt. Jag fryser, mår illa, är deprimerad och vill skjuta mig själv. Helt allvarligt.)

Jag har försökt många tekniker. Jag har lagt väckarklockan en bit bort från sängen, för att tvinga mig själv att gå upp för att kunna snooza eller stänga av den. Jag tänker mig att transportsträckan från sängen till väckarklockan ska vara tillräckligt för att väcka mitt rationella sinne till liv. Mitt morgontrötta jag går upp, tar med sig klockan till sängen och trycker på snooze.

Jag har skrivit lappar med budskap åt mig själv och lagt intill sängen och klockan. Käcka citat av morgonpigga legender genom tiderna, mina egna vädjanden till mig själv: "Du kommer tacka dig själv senare."och "Så snart du fått lite kaffe kommer det kännas bättre", samt positiva affirmationer i stil med "Det här är en dag full av möjligheter, och jag kan knappt vänta med att börja den!" Mitt morgontrötta jag har för grusiga ögon för att läsa texterna, och för dimhöljt medvetande för att ta in dem.

Och ja, jag har instruerat pojkvännen att tvinga upp mig, med våld om så behövs. Mitt morgontrötta jag blottar huggtänderna och skrämmer pojkvännen till tystnad med hot och sluga undanflykter.

Misslyckande efter misslyckande efter misslyckande efter misslyckande.

Att inte kunna lita på sig själv, och att man ska göra det man vill och har bestämt sig för att göra, den känslan är oerhört frustrerande. Men det är ett faktum att vi många gånger inte kan lita på oss själva. Varken med att gå upp på morgonen eller med att äta det vi bestämt oss för att äta och låta bli att äta det vi bestämt oss för att inte äta, eller att jobba när vi tänkt jobba och hålla de deadlines vi tänkt hålla, och så vidare. Ibland har vi motivation och viljestyrka att hålla vad vi lovat oss själva, och då seglar vi på spegelblankt vatten. Men betydligt oftare finns styrkan inte där. Inte ens viljan att ha styrkan finns. Vi är fullkomligt likgiltiga inför våra mål och beslut. Och så agerar vi så snabbt vi kan på att bryta löftet, för att vi vet innerst inne att läget är temporärt kritiskt och att tidsluckan snart stängs. Är inte det bisarrt? Känns det inte lite som att vi har en inre sabotör som hela tiden väntar på rätt tillfälle att ta över spakarna?

Och när man känner sig så maktlös över den här inre sabotören, hur överlistar man den?

Det är inte lätt. Antagligen är det den svåraste grenen inom personlig utveckling, att överlista sig själv. Men det finns hopp, i form av några effektiva psykologiska trick. Dessa trick ska jag gå in på i nästa del av serien som du kan hålla utkik efter nästa måndag...