Att skrämmas bort av virtuella folkmassor

Det här är kanske en märklig grej som ingen annan känner igen sig i, men som jag ändå känner för att vädra. Det här att skrämmas bort av folkmassor. Till och med virtuella sådana. 

Som introvert så tenderar man ju att undvika stora folkmassor. Jag skulle inte säga att jag har torgskräck eller social fobi - jag är liksom inte "rädd" för öppna ytor eller människor och det hindrar mig inte i mitt liv eller så. Det känns bara väldigt obehagligt att vara omringad av en massa främmande folk. I och med min känslighet så drainas min mentala energi i en rasande fart och jag känner mig exponerad och klaustrofobisk. 

På nätet så slipper man ju allt sånt! Vilket är helt underbart. Jag kan vara väldigt social online utan att det rubbar min egen energinivå eller klampar in på mitt personliga space. 

Men! För ett tag sen lade jag märke till ett skumt beteende hos mig själv: 

När jag läser ett blogginlägg som jag verkligen, verkligen håller med om och som slår an i mig och där jag får mycket att säga, och jag klickar mig vidare för att kommentera, och ser att typ 130 pers redan gjort det - då skräms jag iväg.

Det är som att jag för mitt inre ser den här bloggaren, som jag så gärna vill prata med, redan omgiven av värsta folkskaran som trängs och knuffas och försöker överrösta varandra. Jag vill bara smyga iväg och hoppas att ingen såg mig.

Jag vet ju av egen erfarenhet att man som bloggare ser alla kommentarer, oavsett om de kom in de första minutrarna eller flera veckor senare. Och oavsett hur många som redan kommenterat. Men det är som att jag jämför mig med det alla andra skrivit, och om någon annan redan skrivit någonting jag tänkt säga så försvinner de orden ur min mun.

Det går till och med så långt att när jag läser ett sånt där riktigt långt, ärligt, sårbart och mänskligt inlägg av någon, som jag identifierar mig med och har en massa saker att säga om, då kan jag direkt få stresspåslag.

Det stressar mig när andra skriver för bra blogginlägg, för jag vet att jag kommer ha en massa att säga men det kommer en massa andra människor också ha och då kommer jag skrämmas bort.

Sjukt va? Någon som relaterar?