6 saker du inte vet om mig

Idag tänkte jag att ni skulle få lära känna mig lite bättre, utöver det som redan framgått i bloggen.

Älskar när andra bloggare gör såna här “X saker du inte visste om mig-listor”, och jag har inte gjort en egen ännu.

Någon gång ska väl vara den första!

Så här kommer 6 saker om mig som bara min närmsta familj och nära vänner vet:

1. Jag är hardcoregamer

gaming

Jag har varit en riktig liten tevespelsnörd sen 7-årsåldern ungefär, när jag fick mitt första Nintendo. 

Sen har det bara eskalerat.

Under gymnasietiden gjorde jag knappt annat än spela spel på min lediga tid. Efter gymnasiet pluggade jag datorspelsutveckling på högskolan i Skövde, (Japp, jag är utbildad spelutvecklare!). Och sen dess har jag skrivit mycket om spel och spelutveckling i bloggar och tidningar.

Jag spelar allt möjligt: äventyr, strategi, krig, pussel, plattform, shooters, rollspel, simulatorer. 

Tack vare allt mitt spelande har jag fått uppleva massvis av spännande äventyr, byggt upp mitt självförtroende och min fantasi, blivit grym på engelska och säkert smartare på många sätt.

Jag har spelandet att tacka för mycket, och det har gjort mig till den jag är idag. 

2. Jag gnuggar mina naglar för att slappna av

IMG_1966.jpg

Det här låter ju värsta mysko på rubriken, men jag vet inte hur jag ska beskriva det.

Jag gnider liksom tumnaglarna mot de andra fingrarna i tur och ordning. Eller så gnider jag tumnageln eller hela handens naglar mot underläppen. Det lugnar mig. Jag tänker inte ens på att jag gör det.

3. Jag älskar att lukta på tvättmedel och sköljmedel

Jag vet inte varför, men tvättmedel och sköljmedel luktar så jävla gott att jag skulle vilja äta det.

Så paradoxalt, eftersom jag är parfymkänslig annars och bara vill ha naturliga produkter. Men min favoritdoft i hela världen är tvättstuga. Den doften kan verkligen berusa mig.

Och jag kan få spontana infall när jag måste springa iväg och lukta mig igenom städskåpet, både hemma eller hos t.ex. mamma. Finns inget mer spännande än andra människors tvättmedel.

4. Jag var rappare på gymnasiet

All Photos - 2986 of 3343.jpg

Jag var en relativt stillsam 16-åring, men jag kompenserade med en attityd Straight Outta Compton.

Lyssnade på Beastie Boys, Eminem, Snoop Dogg och Dr Dre. Gick klädd i baggyjeans och Adidas Superstars. Battlade folk i rap-forumet på Lunarstorm. (Att “battla” innebär i princip att skriva dissiga rim mot varandra.) Och jag skrev egna låtar, som jag framförde på gymnasiets Öppet Hus. 

Min dröm var att bli stor rappare och musikproducent. Haha, vad besviken jag hade blivit om jag sett mig själv idag. (Även om jag fortfarande lyssnar mycket på rap och gillar att rappa med ibland, när ingen hör.)

5. Jag vapear

Kanske det mest otippade om mig, och något jag börjat med det senaste året, efter att aldrig i mitt 31-åriga liv dragit ett halsbloss, snusat eller på andra sätt brukat nikotin på vardaglig basis.

What can I say, jag är en väldigt nyfiken och experimentell person. Är mån om att leva hälsosamt och hållbart, men är på inga sätt en extrem renlevnadsmänniska. 

Att “vapea” innebär alltså att “röka e-cigarett”, men jag avskyr det uttrycket för det handlar varken om en cigarett eller om att röka. Det är en manick som förångar en vätska som innehåller bland annat smakämnen och lite nikotin.

Jag vågade testa för att jag läst på ordentligt och lärt mig att nikotin bara för sig själv, utan de tusentals kemikalierna i tobak, inte är så skadligt som man tidigare trott. Varken för kroppen eller för omgivningen.

IMG_9420.jpg

Självklart är det inget jag propagerar att andra icke-rökare och icke-snusade ska börja med. Det finns väldigt begränsade studier på de långsiktiga konsekvenserna av att vapea.

För mig är det en kalkylerad risk. Jag är inte perfekt. Jag gör det för att det lugnar mina känsliga nerver, särskilt när jag måste ut och röra mig i stora läskiga världen.

Som en bonus har jag, tack vare mitt infall, inspirerat många människor i min närhet att sluta röka eller snusa. Och är det något jag vill ha så är det en rökfri värld.

6. Jag sjunger, men nästan bara när jag är ensam.

All Photos - 3008 of 3343.jpg

Jag har alltid varit väldigt musikalisk. Gått i musikklasser och musikgymnasium och spelat piano sen jag var 4 år ungefär.

Under gymnasietiden började jag även sjunga, men var vääääldigt skakig och självkritisk. Efter många års övning skulle jag säga att jag nu är hyfsat bra på det, men fortfarande lika självkritisk. Ingen får höra mig när jag sjunger, knappt ens min sambo.

Däremot kan jag spela in mig själv och låta andra lyssna. Då har jag kontroll över resultatet. Jag har försökt filma mig själv när jag sjunger men det går bara inte. Jag blir så fruktansvärt självmedveten.

Men här är ett försök, där jag bara filmade halva mig:

Feeling brave today. Thought I'd sing some for you.

Ett filmklipp publicerat av Louise Stigell (@louisestigell) Mar 7, 2014 kl. 8:52 PST