Om att vara mångsysslande multitalang

om-att-vara-mangsysslande-multitalang

Du vet den där känslan av ha för många intressen och för lite tid? När man önskar att man kunde ha tre karriärer samtidigt och man slits mellan olika yrkesvägar och har skitsvårt att fokusera på bara en grej? Det finns ett ord för det.

Mitt livs mest omvälvande insikt fick jag när jag snubblade över en artikel på nätet som hette "Are you a scanner?" av författaren Barbara Sher. Hon inledde texten med att rada upp bekant tanke efter bekant tanke:

"I can never stick to anything." "I keep changing my mind about what I want to do and end up doing nothing." "I won't choose a career path because it might be the wrong one."

Sen skrev hon:

"If you've ever said these things to yourself, chances are good that you're a Scanner, a very special kind of thinker. You are the owner of a remarkable, multi talented brain trying to do its work in a world that doesn't understand who you are and doesn't know why you behave as you do."

Och nånstans där började jag lipa som ett litet barn. Det var inget fel på mig. Jag var inte en personlighetskluven, odisciplinerad, förvirrad loser. Jag var en "scanner". Det var samma lättnadskänsla som många personer med ADHD eller Aspbergers kan känna när de får sin diagnos. Man har ett ord för vad man är. Man är inte ensam.

Att vara en mångsysslare/multitalang är vanligare än man tror. Och det kan vara väldigt smärtsamt, för världen förstår oss inte och vet inte hur de ska dra nytta av oss. Det är specialisterna som föredras. Man ska välja bana tidigt i livet och sen djupdyka i ett ämne och bli "expert" på det. Får man någon gång för sig att hoppa av skolan eller byta yrke så blir det jävligt knepigt. En massa halvfärdiga utbildningar eller anställningar ser inte bra ut. En mångsysslares cv praktiskt taget skriker "oambitiös och lat". I själva verket är motsatsen sant.

"Berätta lite om dig själv..."

När någon ber mig berätta om mig själv och mina intressen känner jag för att dra in luft i lungorna som Ace Ventura och bara rabbla upp allting. Alla jobb jag provat på, alla grejer jag är bra på, alla udda och bizarra intressen jag har, alla projekt jag jonglerar och alla storartade planer jag har för framtiden. Hur jag sysslar med allt från musik, skådespeleri och akrylmålning till onlinepoker, programmering och hardcore gaming.

louisesthlmdarling

Jag vet ju vad folk egentligen vill höra. De vill ha en kort och minnesvärd presentation som de kan sätta en stämpel på och prydligt arkivera. Man förväntas vara simpel, nischad och lättkategoriserad.

Åh vad jag kan önska att jag bara kunde svara: "Jag är läkare." eller något annat som folk fattar direkt och beundrar.  Jag hade många klasskompisar i grundskolan som ville bli läkare. De är läkare nu. Det har liksom aldrig varit mer komplicerat än så för dem. De hade en dröm, jobbade mot den, och nådde den relativt snabbt. Jämfört med mig som irrat runt i 15 år och hoppat från det ena till det tredje. 

Jag har alltid hatat mig själv för det. Och hatat min mammas trötta suck när jag för fjärde gången under loppet av några år deklarerade att jag skulle satsa på skådespeleriet. "Mamma nu har jag verkligen tänkt och det är det här jag ska göra, jag bara vet det. Den här gången är det på riktigt!" Tre veckor senare skickar jag in ansökningspappren till spelutvecklingsutbildningen på Högskolan i Skövde. 

Ridå.

Kroniskt fascinerad av typ allting

Scanner är en benämning för en person som, snarare än att djupdyka på ett ställe föredrar att hålla sig uppe vid ytan och liksom scanna av horisonten efter annat kul. Hela deras personlighet är anpassad efter den här tendensen, vilket gör att de ofta är bokslukare, uppfinnare, långtidsstudenter eller, wait for it...entreprenörer

Att vara scanner är att vara kroniskt fascinerad av typ allting. Ens nyfikenhet vet ingen hejd.

Man tar in ny kunskap väldigt snabbt och så snart man känner att man fattat någonting hoppar man till nästa sak.

Man duttar lite här och lite där med sina trettiotre simultana hobbyprojekt.

Man påbörjar sin femte roman och lämnar den halvt färdigskriven.

Man ser en dokumentär om elefantskötare eller otrohetsdetektiver och överväger på fullaste allvar att byta bana i livet.

Man upptäcker marinbiologins spännande värld, men blir i samma sekund olycklig för att man undrar om man kommer vilja sadla om även till detta, och hur länge intresset kommer hålla i sig innan man överger det för en kurs i indisk, vegetarisk matlagning.

Man vågar snart inte lita på sig själv i ett bibliotek eller framför Discovery Channel.

Man dör av tristess på jobbet eller i skolan men vet inte vad man vill fly till.

Man inser att man har huvudet fullt av lösryckt kunskap, men inget tjusigt diplom eller cv som bevisar att man duger till nåt.

Och så kryper man ihop i fosterställning, gråter över vilken medelmåtta man är och sörjer alla de saker man aldrig kommer kunna eller hinna prova på i livet. 

Ja, typ så. I alla fall för mig, tills att jag läste den där artikeln. Nu vet jag varför scanners funkar som de gör. Vi är liksom ett annat slags djur, med annan motivation bakom sakerna vi gör. Om livet är en stor buffé så är vi dem som vandrar fram och tillbaka och inte kan välja vad vi ska äta, så vi provsmakar lite här och lite där, plockar på oss alldeles för mycket, lämnar hälften oätet och skäms inför alla andra.  Vi är lite giriga kan man säga. 

ace_ventura_buffet

Den bästa förklaringen av hur scanners fungerar finns i Barbara Shers bok "Refuse to Choose". Hon menar att scanners är som honungsbin: De flyger från blomma till blomma och samlar nektar. Ingen skulle anklaga ett bi för att vara ofokuserad och "tröttna för snabbt". Ett bi brinner inte för en enskild blomma, den brinner för själva insamlandet av nektar! Att byta blomma är en del av planen.

Precis som det är en del av min plan numera att ha ett par tre stycken karriärer jag växlar mellan. Utan att skämmas. 

En mångsysslare är som flera personer i en. De är mänsklighetens fällknivar som kan hoppa in lite varstans och vara till nytta. De är en stor tillgång på arbetsmarknaden tack vare sina unika kombinationer av kunskap och erfarenheter.

Framför allt är det jäkligt kul att vara mångsysslare. Man har tillstånd att frossa i livets stora smörgåsbord och hämningslöst ägna sig åt allt man älskar.

Klanka absolut inte ner på dig själv för att du är en mångsysslande multitalang. Gör det bästa av dina styrkor och arbeta runt dina svagheter. Var stolt över alla dina intressen och färdigheter.

Och istället för att känna att du måste välja, vet att du kan välja allting. Det är helt okej.