Sockerberoende

Sitter just nu och kollar på EfterTio från i förmiddags, där det handlar om sockerberoende.

(Se programmet här.)









Gunilla Sahlin är gäst, som skrivit den relativt nyutkomna boken Vitt Begär. Jag har inte läst den, ännu, men jag planerar att göra det. Jag har nämligen starka skäl att tro att jag själv lider av den här åkomman. Åtminstone i liten skala.

Jag är inte överviktig, tvärtom ser jag smal och hälsosam ut. Men som de pratar om i programmet så kan skenet bedra. Man kan vara pinnsmal men ändå ha issues med socker. Det som får mig att känna igen mig är just det stundtals okontrollerbara begäret efter något sött. Jag köper något och äter, inte några stora mängder för det får jag tack och lov inte i mig, men tillräckligt för att jag ska må illa och hata mig själv. Slänga det som blev kvar så att det inte finns kvar senare eller dagen efter. Och såklart lova mig själv att det var sista gången jag ens tittade på godis. Haha.

Jag smyger med det, vill inte att min sambo ska se. Trots att jag vet att han inte dömer eller ens bryr sig, och trots att det inte är några stora mängder. Det är min psykologiska instinkt att dölja och smussla som hintar om att det är ett skadligt bruk eller beroende. Jag vet att jag kan lugna mig om jag bara håller igen några veckor, men vissa perioder är det helt enkelt svårare än andra.

Det är rätt sjukt att det inte pratas och skrivs mer om det. Men det är väl på gång antar jag. Första boken jag läste var Bitten Jonssons Sockerbomben, och den var bra. Dock så var jag fortfarande vegan at the time och bara nämnandet av LCHF fick mig att spruta eld ur näsborrarna. Idag gör jag mitt bästa för att äta enligt just LCHF, för att det gör sockersuget mycket mer hanterbart än innan. Att ha stabilt blodsocker är himmelrike...