Lite bilder från nya lägenheten

Snart två veckor sen vi flyttade till Gävle. Jag går runt i ett konstant tacksamhetsrus, samt overklighetskänslor.

Jag kan bara inte fatta att vi bor här. Det känns som att vi hälsar på hos någon annan och snart måste åka hem till vår mörka, klibbiga, bullriga Stockholmslya igen.

Den här lägenheten är så olik den förra. Den är större, men ändå billigare. Den ligger högst upp i huset, istället för på markplan. Men framför allt så är den ljus och luftig. Det kan växa saker här.

Jag har fortfarande inte återhämtat mig från det totala nederlag som var mitt odlingsförsök i mars. Jag lade ner hjärta och själ i mina plantor, tittade till dem dagligen och tyckte att jag gjorde allt rätt. Men ingenting, verkligen ingenting, växte.

Det fanns nästintill inget ljusinsläpp i vår förra lägenhet på grund av stora balkonger ovanför vår uteplats. Och ingen möjlighet till korsdrag, för alla fönster låg åt samma håll, mot samma sidogata där sopbilar och långtradare körde skytteltrafik.

Det var nog inte bara jag som kvävdes i det hemmet. 

Att bo här är en frisk fläkt, bokstavligt talat. Vi har alla fönster på vid gavel hela dagarna så det  blåser rakt igenom. 

Hela långsidan i köket och vardagsrummet är täckt av fönster, plus sneda takfönster längst ut. Här är ljusare än i en tandläkarstol.

Eftersom fönsterbrädet sträcker sig längs hela långsidan så kan man odla en smärre köksträdgård här. Fönstren kan skjutas åt sidan på flera ställen så att det går att öppna upp stora delar av väggen. Vi har ingen balkong eller uteplats men det här är nästan likvärdigt.

Fy tusingen vad jag ska odla här, vänta bara. Det ska vara så grönt att man knappt ser ut. Jag ska hämnas alla frön som svikit mig och alla krukväxter som hånfullt lagt sig ner för att dö så snart de landat i min fönsterglugg.

På tal om fönstergluggar. Vi har tre stycken. En utanför sovrummet, en utanför min sambos rum och en utanför mitt. Klättrar man ut på taket och breder ut en filt kan man ligga raklång och sola sig om man vill.  Och se ut över hela stan. Och få lite svindel.

Och fåglarna. De ska vi knappt ens prata om. Det är så mycket fåglar här uppe. Kråkor spatserar runt på taken och kraxar åt varandra. Måsar seglar förbi ovanför takfönstret. Svalor dyker runt i svärmar. Småfåglar sitter på stuprännan nedanför och konverserar. 

Jag slutar aldrig förtjusas. Jag är i himmelriket. 

Det här är en fullt rimlig plats att stå och laga mat på. Och en ännu rimligare plats att fota matbilder där man ser vad som ligger på tallriken. 

Och så detta. Jag återhämtar mig från åratal av svettiga sommarnätter genom att unna mig ett kylskåpskallt sovrum. Fönstret på vid gavel och myggnät över sängen. Det blir en riktigt mysig koja. Jag kanske behåller den året om. 

Kan inte smälta det faktum att vi har en fullt fungerande öppen spis. Det är som hämtat ur fantasin. Ibland lägger jag handen mot den bara för att känna efter om den verkligen existerar.

Nu är det såklart mycket av lägenheten jag inte fotat ännu. Det är rätt stökigt, ofärdigt och flyttkartongigt på sina ställen. Men fortsättning följer. Kameran kommer gå varm i detta hem. 

Jag är så glad att vi gjorde detta. Att vi vågade lämna Stockholm. Tror verkligen att det är så som både Jonna Jinton Och Clara Lidström säger: ibland måste man bara följa sitt hjärta och ta steget, så kommer resten att lösa sig. 

Därför har jag bytt från Wordpress till Squarespace

För några månader sedan hände något som revolutionerade hela mitt liv. (Ej underdrift.) Jag upptäckte Squarespace

Hur minns jag faktiskt inte. Squarespace är inget nytt utan har funnits i flera år men av någon anledning har jag inte hört talas om det. Eller så har jag det men har fördomsfullt fnyst åt alla “designa din webbsida utan att behöva skriva en enda rad kod”-plattformar.

Hursomhelst.

Jag skulle bygga om hemsidan för ett av mina företag, Playify. Jag hade meckat otaliga timmar i Wordpress och köpt typ tre premiumteman (de kostar runt fem-, sexhundra kronor styck), men jag fick bara inte till det som jag ville ha det. Jag började bli lite grinig.

Tilläggas bör att jag pluggat programmering till och från sedan typ 2006 och inte har några större problem med att skriva kod. Men att ändra i någon annans kod är betydligt knepigare och kan kännas ungefär såhär:

Jag har också bloggat sen 2007, och lärt mig allt jag behövt veta om det den hårda vägen. Via maniskt googlande, hårslit och frustrerade gråtattacker.

Så jag hade väl lärt mig acceptera att webbdesign är svårt och helst ska vara det. För hur skulle det se ut om varenda vanlig , oteknisk människa kunde bygga snygga hemsidor? Hur skulle en nörd då kunna känna sig lite märkvärdig?

Anyways. 

Jag stötte på Squarespace i något sammanhang och blev nyfiken. Började testbygga min sajt i det, med en skeptisk rynka mellan ögonbrynen.

Det var då jag hörde änglakören. 

Jag ber förresten om ursäkt på förhand. Det här inlägget är väldigt webbdesignnördigt och kommer inte tilltala alla. Men de som liksom jag ägnar en stor del av sin tid åt bloggande, webbdesign eller åt att vara allmänt kreativ på internet, de kommer förstå mig.

Åter till änglakören som började sjunga högre och högre ju mer jag satt och pillade med nya hemsidan.

Det är nämligen så att webbsidebygge i Squarespace är precis så som jag alltid fantiserat om att webbsidebygge skulle kunna vara: Ett himmelrike. En drar och släpper komponenter, pusslar in dem efter tycke och smak, experimenterar med färg och form och liksom knådar fram en sajt som en skulptör gör en staty. Som en konstnär. Inte som en matematiker i ett excelark.

Alla mina fördomar gentemot “bygg din hemsida utan kod”-tjänster motbevisades. Varje gång jag tänkte “men DETTA kommer jag väl ändå inte kunna göra?” så hade jag fel.

Och när jag insåg att jag kunde skala upp och ner bilder jag lagt på en sida, och allt annat automagiskt arrangerades om för att ligga symmetriskt runt bilderna - även i mobilläge - ja då kissade jag nästan på mig litegrann.

Jag såg en ny framtid i horisonten: 

  • En framtid utan snyftattacker för att jag, i min dåraktiga perfektionism, vägrar acceptera att jag inte kan få till min bloggheader precis som jag vill ha den.
  • En framtid där jag inte längre behöver köpa grisen i säcken med dyra Wordpressteman bara för att få ändra färg på en knapp. 
  • En framtid där jag inte behöver installera femtioelva plugins för att kunna lösa skitproblem som till exempel att få radbrytningar att fungera som jag vill.
  • En framtid där jag kan drömma ihop en blogg på några minuter och ha byggt klart den några timmar senare.

För några månader sedan skulle jag bygga en ny hemsida åt en förening. Vi gick den vanliga vägen: Skaffade webbhosting och installerade Wordpress. Jag kollade runt efter passande teman (bara det tog typ en hel dag), installerade ett sånt tema och började tweaka designen.

Och tweaka och tweaka och tweaka.

Fotogalleripluginen fungerade inte och såg jätteful ut. Jag kände mig låst i vad jag kunde göra, och att researcha vilka plugins som kunde göra det åt mig tog ytterligare tid. 

Efter kanske en, två veckors arbete så fanns iallafall en hyfsad sajt.

Tills att vårt webbhotell gjorde en liten ändring som totalpajjade alltihop. Alla bilder och all design var borta. Supporten tog veckor på sig att svara. Webbsidan gick inte att återställa, och deadlinen för projektet var sedan länge passerat.

Då fick jag nog. Jag började bygga sajten i Squarespace. 

Det absolut finaste med Squarespace: Jag kan bygga en hel sajt från början till slut utan att betala ett enda öre. Det är först när jag vill att den ska gå live som det kostar. Så jag kan skapa så många sajter och bloggar jag vill, på test, helt gratis.

Det tog mig 7 timmar att bygga om hela webbsidan till föreningen. Sajten blev precis som jag ville ha den. Den blev mycket bättre än den förra. Den vad vacker att se på och enkel att använda. Men framför allt: processen att bygga den var njutbar.

Det är så det ska vara. 

Att bygga en blogg, ändra i den och experimentera med den borde vara enkelt och roligt. 

Och det är det med Squarespace.

Därför vägrar jag härmed att använda något annat. När jag byggde min senaste blogg, OhSoSensitive, gjorde jag det i Squarespace direkt. Det tog några dagar från idé till färdig blogg. 

Den här veckan flyttade jag hela lugnochfin till Squarespace. Det tog en halv dag. Jag importerade alla inlägg, sidor och kommentarer via en snabbfunktion och gjorde lite designändringar. Klart. Inte en enda tår fälldes.

I Facebook-gruppen för nätverket Better Bloggers ser jag då och då frågor som jag känner igen mig så väl i. Andra bloggare som är frustrerade och kämpar med att få sina bloggar att se ut och fungera som de vill. Bloggare som funderar på att flytta från portal till egen domän men är rädda för att det ska krävas för mycket teknisk kunskap. 

Då har jag verkligen fått lägga band på mig själv för att inte framstå som värsta nyfrälsta sekteristen. Jag har haft lust att dra fram en pall och ställa mig och predika Squarespaces förträfflighet till varenda bloggare inom en mils radie.

Men jag kände att det här inlägget var ett mindre pinsamt och mer sansat tillvägagångssätt. 

Jag bara måste ju få berätta om att det här alternativet finns. Och jag ska sätta ihop en liten guide till Squarespace där jag visar exakt hur enkelt och roligt det kan vara. Så att flera bloggare kan lägga mindre tid på teknikstrul och mer tid på det som är kul. 

Vad tror ni om det, bloggkompisar? 

Är det förresten någon mer än jag som testat Squarespace?

Hälsningar från en nybliven Gävlebo

Amen hallå eller!

Den senaste månaden asså… Bloggen har legat ofrivilligt vilande av tre anledningar:

1. Jag drunknade i frilansjobb kring midsommar pga det ökända fenomenet “alla vill ha sina grejer gjorda innan semestern.” 

2. I samma veva fick jag och sambon äntligen vår efterlängtade lägenhet i Gävle!

Det hela gick väldigt snabbt. Den bara uppenbarade sig, den första någonsin sedan vi började leta för typ ett halvår sen. Jag hann knappt börja få förhoppningar förrän vi fick beskedet att vi fått den. Med inflytt efter bara tre veckor. (!) Sen dess har det varit ett evigt “Huvud, axlar, knä och tå” av packande, städande, bärande och meckande. Vi flyttade den 9:e juli och jag är fortfarande helt slut i kroppen. Men så så så förbenat lycklig. Nu blir det småstadsliv för hela slanten.

Bye bye, dunkla lägenhet i stockholm...

Bye bye, dunkla lägenhet i stockholm...

Hej, ljusa lägenhet i Gävle. =D

Hej, ljusa lägenhet i Gävle. =D

Och så händer detta bara timmar efter att vi flyttat in: en liten fågel sätter sig på takfönstret och kvittrar. Då svimmade jag nästan av. Det var liksom för underbart för mina nerver att hantera.

Och så händer detta bara timmar efter att vi flyttat in: en liten fågel sätter sig på takfönstret och kvittrar. Då svimmade jag nästan av. Det var liksom för underbart för mina nerver att hantera.

Japp, såhär fint är det i Gävle.

Japp, såhär fint är det i Gävle.


3. Jag kickade igång ohsosensitive.com, en engelskspråkig systerblogg till lugnochfin som nischar in sig på livet som introvert och högkänslig. 

Har jag hybris som tänker mig rodda två bloggar parallellt, utöver mina frilansåtaganden? Definitivt. Låter jag det stoppa mig? Nope. 

Första månaden med ohsosensitive har varit så rolig och intensiv. Jag ska snart skriva ihop en rapport över hur resultaten sett ut hittills, och vad planerna är den närmsta tiden. Jag velar fortfarande lite över hur jag ska strukturera upp och samköra dessa två bloggar, men tiden får utvisa vad som funkar och känns bäst.

4. Jag flyttade lugnochfin från Wordpress till Squarespace, samma plattform som ohsosensitive ligger på.

Det är helt enkelt ca. hundrafemtio gånger smidigare och roligare. Jag är så Squarespace-frälst att jag knappt kan sluta prata om det. Så räkna med att se fler inlägg här om hur det fungerar och varför jag rekommenderar fler bloggare att överväga att byta till det.

Nu ska jag tvinga mig själv att sänka tempot några veckor. Det har varit lite overwhelm på sistone. Och även om jag ser fram emot att blogga betydligt mycket mer framöver så ska jag ta gott om tid till chill. Läsa ikapp böcker, lyssna massa poddar, spela Prison Architect (ett riktigt fynd) och Pokémon Go (Läs Teknifiks suveräna guide!), och bara promenera runt och bekanta mig med min nya hemstad. Här finns så mycket vackert att fota...

Som den här Magikarpen t.ex.  <3

Som den här Magikarpen t.ex.  <3

Hoppas ni har det riktigt gött i sommarvärmen/åskstormen/spöregnet! ;) 

Första veckan med ohsosensitive.com (tankar och lärdomar)

ohsosensitive.com

Idag är det en vecka sen jag kickade igång min nya blogg ohsosensitive.com… Hur har det gått hittills?

Till min tillfredsställelse!

Jag är en sån person som har lite svårt att kicka igång saker med buller och bång. Är säkert onödigt blyg när jag lanserar nya projekt.

Men jag tycker ändå att tillräckligt många hittade till sajten under denna första vecka. En bra start att jobba från.

 

Några saker jag börjat göra:

Börjat Twittra och Instagramma på engelska

Jag har alltid växlat fram och tillbaka periodvis mellan svenska och engelska i mina sociala kanaler. Inte kunnat bestämma mig riktigt. 

Men om sanningen ska fram: med undantag för vissa Sverige-specifika saker så tycker jag det känns bättre att skriva på engelska. De formuleringar jag hör i mitt huvud så är ofta på engelska och låter inte lika bra på svenska. 

Så att committa till att skriva på engelska där känns härligt. 

 

Blivit mer aktiv på Twitter

Efter en flera år lång svacka med totalt ointresse (rent av avsmak) för Twitter så har jag börjar twittra lite igen.

Varför? Det är helt enkelt där alla andra internationella bloggentreprenörer är aktiva. Plus att det är det perfekta nätverkarverktyget för en blyg introvert. Det funkar väldigt bra att jobba med frilansuppdrag och skapa innehåll på dagarna och sen framåt kvällen, när de vaknat på andra sidan atlanten, ligga och chilla i soffan och hänga på Twitter. =)

Som en följd har jag fått ca. 20% av min trafik från Twitter den här veckan, vilket är najs. Men framför allt är det kul att se vad för slags innehåll andra delar, och vad de snackar om. 

Finns du också på Twitter? Låtom oss blifva twitterkamrater

 

Börjat jobba med månads- och veckoteman

Kära bloggvänner, det här underlättar sååååå mycket. Tidigare har jag lidit av ett syndrom jag kort och gott kallar för “ska-jag-skriva-om-ett-ämne-så-måste-jag-säga-precis-allt-i-ett-och-samma-inlägg-varpå-det-inlägget-blir-tre-mil-långt-och-ingen-orkar-läsa.”

Jag har också lidit av ett annat syndrom vid namn "inspirationparalys", vars symtom är en oförmåga att välja vad jag ska blogga om på grund av att jag har för mycket att säga om för många saker.

Men så fann jag lösningen: Sätt ett övergripande tema för varje månad. Och mindre veckoteman inuti månadstemat, för att ytterligare underlätta brainstormprocessen.

Det är så här många tidningsmagasin jobbar med innehållsplanering, och nu fattar jag varför. Man jobbar uppifrån och ner: börjar med att förutse vilka teman som passar under respektive månader. Vad vill folk läsa om i juli, och vad vill de läsa om i december?

Sen zoomar man in. Säg att du driver en matblogg och ett av dina månadsteman är "soppor". Vad kan du zooma in på inom det ämnet? Kanske en huvudingrediens per vecka? En krydda? Eller ett världskök? Och sen skapa eller samla sopprecept inom dessa underteman. Då kan du djupdyka i ämnet soppor på ett strukturerat sätt.

Om du dessutom jobbar med sponsrade inlägg och annonsörer så blir det också lättare att pitcha eller planera in samarbeten när du har en långsiktig och tydlig redaktionell plan. Ofta kommer dina månadsteman sammanträffa med innehållet i deras marknadsplan. 

Nu kommer jag förvisso inte jobba med företagssamarbeten på min blogg, men jösses vad mycket lättare och roligare det blir att planera bloggkalendern med den här tekniken. Rekommenderas! 

Jag ljög förresten för er i mitt förra inlägg. Sa att temat för juni skulle vara bloggande. Men ack, jag ändrade mig i sista sekund och valde temat "introvert" istället. Dels för att jag inte har lika många färdigskrivna inlägg om bloggande och bloggstrategi som om att vara introvert (översätter ju och skriver om många av inläggen från lugnochfin till ohsosensitive). Dels för att jag vill etablera mitt huvudtema i bloggen innan jag grenar ut. Och dels för att jag inte känner mig helt varm i kläderna ännu för att skriva om bloggande på den nivå jag vill. Perfektionism och det där ni vet...

 

Kickat igång min emailstrategi!

Det här att man ska ha en emaillista för sina allra trognaste läsare, det har jag hört en miljard gånger av varenda proffs i branschen. Ändå har jag inte fått tummen ur förrän nu. Varför ska man ha en emaillista? (Även kallat "nyhetsbrev" men jag får kväljningar och andningsbesvär av det ordet. "Nyhetsbrev", åh vad upphetsande liksom.)

Jo för att man själv äger den plattformen. En lista har man kontroll över och kan ta med sig. Men vad händer om Twitter försvinner och tar alla dina 11 000 följare med sig i graven? Lite trist. Samma sak om Facebook skulle få för sig att lägga ner eller begränsa sin funktionalitet, och man lagt hundratals timmar på att skapa innehåll på sin Facebooksida och bygga relationer med sina följare. Surt som fan. 

Nu tror jag inte att varken Twitter eller Facebook kommer lägga ner den närmsta framtiden, och det är såklart bra att vara aktiv där om man vill bygga sin blogg och sina relationer. Men prio ett bör vara plattformar och kanaler man själv äger och har kontroll över. Ens blogg och ens emaillista.  

Email är den finaste kontakten man kan ha med en läsare. Det är one-on-one. Man släpper ju inte in vemsomhelst i sin inkorg, så att någon går med i ens lista är vackert och heligt. Man kan prata till på ett annat sätt, och skapa en närmare relation med en emailprenumerant än med en casual bloggläsare.

Jag kommer säkert skriva mer om emailstrategi framöver, i takt med att jag kommer in i det mer. Har bara skickat ut ett hittills, men det gick väldigt smidigt i MailChimp och responsen var bra så jag är tokpeppad...

 

That's all folks!

Någon annan bloggare som jobbar med emails här? Vore jättekul att höra hur du tänker/gör. 

 

Blogglansering!

Screen-Shot-2016-05-31-at-19.43.51.png

ohsosensitive.com

Mina vänner, idag händer det. Min nya blogg/sajt/projekt OhSoSensitive går live.

Shit vad det här känns stort. Större än någon annan blogg jag någonsin haft. (Och jag har haft ett par, sju stycken. Ish.)

Det är som om allt jag gjort tidigare i mitt 32-åriga liv har lett upp till detta. Alla crappiga (och grymma) jobb jag haft. Alla utbildningar och strökurser jag tagit. Alla projekt jag startat (och övergivit). Alla livets-hårda-skola-lärdomar, erfarenheter och anekdoter.

De ryms alla i den här bloggen, som har ett knivskarpt syfte: att hjälpa andra känsliga, kreativa, folkskygga, rebelliska introverta ta över världen. Metaphorically speaking. 

Som jag skrev i det här inlägget så innebär detta att jag kommer skriva lite mer sällan på lugnochfin. Det kommer bli färre vegorecept och off-topic-inlägg. Och mina texter om högkänsliget, kreativitet, soloprenörskap och att vara introvert kommer hamna på OhSoSensitive.

Däremot kan det hända att jag ibland spinner vidare på dem här och öppnar upp för diskussion.

Och jag kanske känner för att vardagsblogga då och då, samt sprida länkkärlek. (ÄLSKAR explosionen av länkkärlek som råder just nu i bloggvärlden. Läs det här braiga inlägget på Teknifik t.ex.)

Framför allt så kommer jag skriva om arbetet med nya bloggen. Så ni som är nyfikna på hur det kan gå till när man sjösätter ett nytt bloggprojekt, särskilt på engelska och för en internationell publik, kan nog tycka att det är intressant. Det är bara att fråga på i kommentarerna om ni undrar något.

Nu ska jag köra ända in i kaklet med OhSoSensitive. Bloggkalendern är fullspäckad, med ett tema för varje månad fram till december, och jag kissar nästan på mig pga av allt ballt jag ska skapa och skriva den närmsta tiden.

Det här är så så så kul. Blogga är fan livet på en pinne.

Ni hittar nya bloggen på Bloglovin här. Det går också följa den via email.

OCH, om ni är riktigt peppade så bjuder jag in er att joina hemliga emailklubben. (Cheesy namn, men ibland ska man inte övertänka saker utan bara köra.) Den kommer bli lite som virtuella fikadejter med mig kan man säga. Varje söndag skickar jag ett mail med inspiration, peptalk och personliga historier (berättade i högsta förtroende) på månadens tema, samt sammanfattar veckans blogginlägg. Temat för juni är förresten bloggande. 

Det finns också en Facebook-sida, om man gillar sånt.

Vi ses på ohsosensitive.com, och hörs snart igen här! <3

11 saker jag älskade med BBcon 2016

IMG_2978.jpg

bbcon2016

1. Linda Hörnfeldt

2. Hur lätt det känns att inleda samtal när man känner igen så många ansikten, och url:er på folks besökskort.

3. Hur Wilda är minst lika rödhårig och förtjusande irl.   

4. Hur min konsultkollega Johan Svensson a) var där! och b) gav en av dagens bästa föreläsningar, full av Top Gun-referenser. 

5. Hur trollbindande Clara Lidström är på scenen. Hennes och AnnaKarins keynote gjorde min dag. 

6. Hur jag faktiskt, till slut, vågade gå fram till Clara Lidström, och förklara min kärlek på ett sådär högstadieelevs-aktigt sätt.  

7. Hur sköna Elin Häggberg och Annie Månsson är att hänga med. 

8. Wildas och Elins visitkort:

teknifik-reaktionista-visitkort

9. Att även om konferenser är ca. det mest energikrävande och läskigaste jag kan utsätta mig för, så kände jag mig trygg och omringad av vänner. 

10. Att jag fick träffa Johanna Nilsson, Marcus Myhr, Andrea Femerstrand, Sara Rönne, Sylwia, och Emmi Snicker.

11. Den här bilden, som var den enda bilden jag tog under hela dagen men som kompenserar upp med all sin awesomeness:

claralidstrom-annakarinnyberg-bbcon2016

Tack Better Bloggers och Linda för detta roliga, proffsiga och väl genomförda event! Jag är så lycklig över vår bransch och alla underbara människor i den. 

 

Nu kokar det i grytan

Screen-Shot-2016-05-26-at-14.58.59.png

ohsosensitive.com teaser

Jag har varit lite tyst de senaste dagarna, och det är för att jag jobbat/jobbar som en crazy person med ett nytt projekt. Nämligen att planera, branda och bygga en ny blogg!

Jag har bokstavligt talat inte haft något annat i tankarna hela veckan. Suttit klistrad vid datorn. Inte lagat nån mat, utan levt på kaffe och mackor. Skrivit så tangentbordet smattrat. Knappt pausat för toabesök. Glömt bort att duscha. Varit en tråkig sambo.

Men sådant är det, soloprenörskapet. När jag har en ny idé så blir jag så upprymd, inspirerad och produktiv att hela världen suddas ut omkring mig. 

Vad är det då jag jobbar med?

Den heter ohsosensitive.com. Det är en blogg/community där jag kommer fokusera på de saker jag brinner allra mest för: kreativitet och soloprenörskap utifrån ett introvert och högkänsligt perspektiv. Jag kommer skriva om hur man hanterar alla de fördomar, jobbigheter och motgångar man möter som introvert. Och hur man äger skiten ur livet som känslig, kreativ och lite rebellisk person. 

Till en början kommer jag översätta och uppdatera ett urval av inläggen härifrån för OhSoSensitive, men sen kommer alla nya inlägg jag skriver om de här sakerna hamna på den nya bloggen. Jag kommer också skapa en massa resurser för att peppa och stötta och lyfta andra introverta, högkänsliga kreatörer över hela världen.

Kommer jag överge lugnochfin?

Nähäerå. Jag startar OhSoSensitive för att jag vill expandera lugnochfin internationellt. Jag vill nå ut till fler, och jag längtar efter att skriva på engelska igen. (Som jag gjorde på den här gamla bloggen t.ex.) Av någon anledning gillar jag min engelska röst bättre.

Jag kommer inte blogga lika ofta på lugnochfin som jag gjort de senaste månaderna, men det finns vissa slags inlägg som jag kommer fortsätta skriva bara här. Vardagsuppdateringar. Nåt vegorecept ibland. Och listor, länkkärlek och annat smått och gott. Och jag kommer fortsätta läsa och kommentera i mina favoritbloggar, och svara på kommentarer såklart. <3

Så vad händer nu?

Om du vill fortsätta läsa mina inlägg om soloprenörskap, bloggande, kreativitet och tankar kring att vara introvert och högkänslig: Gå till ohsosensitive.com och gå med i mailklubben. Då är du med från starten och missar inget. Sajten lanseras inte förrän i början på nästa vecka, och tror det kan ta ett tag innan feeden kommer upp på Bloglovin och andra ställen.

Mailklubben är både ett sätt att prenumerera på bloggen, och ett sätt för mig att ha en närmare dialog med mina trognaste bundsförvanter. Mailen kommer gå ut en eller två gånger i månaden (inte bestämt mig ännu) och innehålla lite intimare snack, pepp och tips från mig. Där länkar jag också till månadens inlägg och bjussar på extramaterial och resurser. 

Men det går såklart precis lika bra att fortsätta komma hit om du är obekväm med att läsa på engelska eller inte är så intresserad av de här ämnena. I love you either way. 

Damn it asså, jag är så peppad på detta. Kan knappt sitta still. Hoppas verkligen att du vill hänga med mig på den här resan...

 

Läs det här om du hatar ditt jobb

las-det-har-om-du-hatar-ditt-jobb

Jag tänker mig att du som läser detta har ett jobb som du hatar. Eller åtminstone inte trivs i. Kanske är du på väg dit just nu. 

Jag vet precis hur det känns. Jag har känt likadant många, många, många gånger. 

Jag har haft jobb där jag gråtit i hissen upp varje morgon. Där jag stängt in mig på toaletten 20 minuter i sträck, spolat varmt vatten över händerna och låtsats att jag varit på en strand nånstans. Hoppats så innerligt att jag ska bli sjuk, så att jag kunnat vara hemma. Eller fejkat akut sjukdom på arbetsplatsen för att kunna fly därifrån.

Jag har suttit på så många bussar, t-banor och tåg på väg hem från jobbet, med tom blick och undrat om det är så här det ska vara. Om det bara är jag som är ovanligt kinkig, morgontrött, omotiverad och känslig. Inkapabel att suck it up som alla andra.

Inget jobb är roligt hela tiden. Även den roligaste anställning eller projekt har trista perioder, konflikter eller andra undantagstillstånd som kan få en att temporärt hata sin tillvaro. Det betyder inte att man borde lämna sitt jobb.

Men om du upplever det som att livskraften sakta rinner ur dig för varje morgon du anländer till arbetsplatsen. 

Om du känner dig otillräcklig, outnyttjad, oviktig. Som en utbytbar kugge i ett maskineri du inte bryr dig ett skit om. 

Om du längtar efter att bli kissnödig så att du kan låsa in dig på toaletten och stanna länge, länge för att få en paus från eländet. 

Om du räknar timmarna tills du får gå hem. 

Om du tackar gud när du vaknar upp med lite ont i halsen och kan sjukskriva dig. 

Om du blir deprimerad av tanken på att vara kvar på den där arbetsplatsen på obestämd framtid.

Då är det dags att tänka om.

Det är inte rimligt att spendera 40 timmar i veckan med att göra något som sakta tar kål på dig. Inte när det finns alternativ. 

“Men jag har inga alternativ. Jag har ingen utbildning, ingen erfarenhet, inget självförtroende, inga kontakter, ingen självdisciplin, ingen klar riktning i livet.”

Bullshit. 

Det kanske känns omöjligt nu, men det börjar med ett beslut. Antingen så gör du det bästa av läget och “nöjer dig” med sakernas tillstånd. Eller så bestämmer du dig för att du är menad för något annat. Något bättre och mer meningsfullt. 

Jag har ingen aning om vad det skulle kunna vara för dig. För min del har jag alltid vetat att jag är illa lämpad för en anställning, och helt enkelt måste göra min egen grej för att vara lycklig. Jag har inte alltid vetat vad denna “grej” ska vara, bara att jag måste hitta ett sätt att vara min egen chef, annars går jag under

I ditt fall kanske du bara inte hittat rätt arbetsplats och kollegor. Eller så borde du bli frilans. Eller så kanske du är en potentiell entreprenör/soloprenör.

Kontentan: Du har alternativ. De kanske känns svåra och osäkra och outforskade, men tro mig, de är görbara även för dig. 

Så vad kan du göra nu, just idag?

Gå till jobbet med ett finurligt leende på läpparna, och utför dina arbetsuppgifter efter bästa förmåga. För vid sidan av ska du börja plotta din escape. Spara pengar. Fundera över vad du allra mest älskar att göra, och göra research på hur du skulle kunna göra det till en business.

Samma sekund som du bestämmer dig för att ta makten över din situation får du en slags superkraft: förmågan att bättre stå ut med vardagen.  

Skaffa dig ett totem som påminner dig om du är på väg någon annanstans. Mitt är det här halsbandet, som jag alltid har på mig när jag behöver bita ihop och step up my game:

na-nu-javlar-smycke

Använd alla hopplöshetskänslorna, frustrationen och tristessen som bränsle för att ta dig vidare mot något bättre.

Omringa dig själv med inspiration och pepp, i form av t.ex. podcasts, bloggar och böcker. Du ska få några länkar av mig i slutet på inlägget. 

Men framför allt, kom ihåg:

Du behöver inte “nöja dig”.

Du kan göra något nu, idag, för att ta dig lite närmare där du vill vara.

Inlägg: Boktips för blivande entreprenörer

Inlägg: Podcasts jag lyssnar på för jobbpepp

Fredagsrapporten v. 20

fredagsrapporten-v-20

Vad har den här veckan bjudit på? Ömsom smekningar, ömsom örfilar.

Jag har känt mig inspirerad och fått mycket jobb gjort, och samtidigt kunnat koppla av och njuta av naturen. Vädret har inte varit fantastiskt, men jag har sett bra film och serier och läst mycket böcker. 

Min lilla hyllning till livet på lantstället i veckan har börjat förvridas till sin motsats. Det är vår, vilket innebär att naturen (läs: insekter) vaknar till liv. Överallt, hela tiden, och alldeles för nära mig. 

Låt mig måla upp en scen för dig:

Igår kväll bestämde jag mig för att flytta mina saker från grannhuset till min mammas hus. (Min familj har två hus bredvid varandra här i byn, long story.)

Ingen har bott i grannhuset på ett tag, så det har nästintill reclaimats av diverse andra invånare. Det är spindelväv och äggsäckar överallt och spindlar som hissar ner sig själva från taket när man minst anar det. Jag har inget emot spindlar, jag respekterar och till och med beundrar dem, men någonstans går även min gräns.

Och nattfjärilarna... De dyker upp ur tomma intet när mörkret kommer, för att fladdra runt hysteriskt hela natten och sen POFF, smälta in i väggarna på morgonen. Väggarna i huset är i furu, med massvis av kvisthål, så det är omöjligt att urskilja var alla spindlar och nattfjärilar sitter. Lite stressande.

Och sen har vi getingarna. De feta getingdrottningarna som just nu flyger runt och letar ställen att bygga sina bon på. De är många. De tar sig in överallt. De vägrar ge sig av. De tar inte hints. 

Jag har svår getingfobi. Så när jag inte längre vågade korsa verandan två meter för att gå på toaletten så beslöt jag mig för att packa ihop mina saker och flytta in i det mindre, fräschare och vitmålade gästhuset i mammas hus. 

I samma minut som jag började springa mellan husen och flytta saker så var det som att naturen samlade sina trupper och gick all-in på mig. Det flödade in getingdrottningar till uterummet. (Som är inglasat och stängt.) Jag fick samla mod i flera minuter för att ens våga öppna dörrar. Stå och titta ut med hjärtat skenande av skräck.

De kunde bli tysta en lång stund för att, så snart jag smög ut från huset, överaskningsflyga ner från taket och skrämma skiten ur mig. Och när jag lyckats ta mig till det andra huset så var där en annan geting i det uterummet och väntade på mig. 

Jag släppte ut dem. De kom in igen och tog med en kompis.

Till slut stod jag på andra sidan glasdörren i det andra gästhuset och hyperventilerade och snyftgrät, medan en geting gång på gång kastade sig mot mig på andra sidan glaset. 

Jag har nått vansinnets rand. Har börjat bete mig som en paranoid schizofren. Ständigt på min vakt. Tycker mig höra dovt surrande i tystnaden när jag ska sova.

Jag vill älska naturen, och alla hennes skapelser. Men hon gör det så förbannat svårt ibland. 

Anyways, senare idag kommer min familj och sambo ut hit för att spendera helgen med mig och getingarna. Jag längtar efter dem. Längtar efter att kyssa min pojkvän och gosa med min lilla hundsyster. Och på söndag åker jag tillbaka hem med dem. Hem till stadsbullret och trängseln och ett klibbvarmt sovrum. 

Jag har lite svårt att existera i världen just nu. Behöver läsa om min överlevnadsbibel "Att leva ett liv, inte vinna ett krig".

 

Lite bilder från veckan

[video width="1080" height="1920" m4v="http://media.lugnochfin.se/2016/05/twas-a-dark-and-stormy.day_.m4v"][/video]

Förra helgen blåste det halvkuling och regnade, så jag satt mest inomhus, drack te och läste. 

 

wild-swans

Men sen klarnade det och blev en sjuhelsikes vacker måndagkväll. Jag körde min första Ett Foto i Timmen, och lyckades fånga dessa tjusiga svanar på bild. 

 

rhubarb

Temat i #MånadensGröna är rabarber. Jag tog första steget mot att eventuellt åstadkomma något där: Jag gick ut och plockade rabarber. Now what? Inte den blekaste. 

 

spider-egg

En av husspindlarna väntar tillökning. Några tusen stycken. Varma lycköskningar till den blivande modern. 

 

pretty-in-braids

Älskar att mitt hår blivit så pass långt att jag kan göra inbakade flätor. 

 

sky-in-water

Om kvällarna, när solen just sjunkit ner bakom träden och vattnet ligger spegelblankt, då går jag ner till bryggan och låter hela mitt väsen fyllas av frid. 

 

Bloggkärlek

- Alicia Siverts akvarell-guide. Inspirerade mig till att vilja plocka fram mina färger när jag kommer hem. 

- Vegokäks samlingsinlägg med strategier för att motverka kroppsångest. Så mycket visdomar och smart tänk. Den här ska jag ha nära till hands när jobbiga tankar kommer. 

- Underbara Claras text om att våga flytta till landsbygden, trots oro kring jobb.

"Jag hör ganska ofta att folk vill flytta till landsbygden men inte vågar för att de inte har något jobb dit de flyttar. De hade inte vi heller egentligen. Men när vi hamnade här så skapade vi våra jobb."

Så inspirerande! 

- Nadine Svenssons inlägg med en massa härligt "skräpig" litteratur att koppla av med. Det här var precis vad jag varit sugen på under veckan. Och i mitt inlägg om Inspirationssjukan så var en punkt just att unna sig lite vanlig hederlig underhållning ibland, för att ge hjärnan semester från all duktighet. Hittade flera böcker i den här listan som jag lånade hem som e-böcker från biblioteket

Hur var din vecka? Nån mer här som lider av insektsångest? 

 

Inspirationssjukan: Att hantera information overload

inspirationssjukan-information-overload

Ugh... Du vet när man klickar upp bloggfeeden och har 257 olästa inlägg. Och så många sparade artiklar att man inte fattar hur man ska hinna gå igenom dem.

När man får scrolla Instagram i över en timme för att komma ikapp. Och Pinterest - Pinterest ska vi inte ens nämna. 

Alla teveserier man ligger efter i och alla filmer man vill se. Boklistan som är tre mil lång. Oj, där kom precis ett nytt avsnitt av min favoritpodcast. Ska bara lyssna klart de senaste tio först.

Överallt, små ilsket röda notisikoner som pockar på uppmärksamhet.

Information overload.

Den där yrseln och nästan fysiska illamåendet man känner när man tagit in, eller känner sig tvungen att ta in för mycket intryck. Den där känslan av att vara överinspirerad.

Den är ett verkligt (i-lands)problem dessa dagar. Minns du för några år sen när det pratades om "the Google generation", och konsten att hitta så mycket och så relevant information det bara gick. Hur det sades var framtidens avgörande skill.

Den tiden är förbi.

Idag får vi all information vi behöver och mer därtill nerkörd i halsen bara vi fäller upp laptoplocket. Vi behöver knappt leta. Superintressant och användbart och roligt och livsviktigt innehåll är ööööööverallt. Heeeeeela tiden. Vad som är absolut avgörande idag är att kunna filtrera. Välja bort. Stänga av.

inspirationsjukan-citat

När jag läste det här citatet (i en bok, jag minns inte vilken), så blev jag lite kallsvettig.

Min uppmärksamhet är en begränsad resurs, och all information jag tar in äter upp den här resursen. Ju mer tid och energi jag lägger på att ta in saker, desto mindre har jag att ge: till mina projekt, till mina relationer, till mig själv. Det är enkel matematik.

Vissa dagar får jag absolut ingenting gjort, för min hjärna är utmattad efter att ha sugit upp innehåll som en svamp hela dagen. Det var länge sen jag såg en hel film utan att ständigt fippla med mobilen, för jag har vant min hjärna vid en strid ström av intryck och information.

När jag sätter mig vid datorn för att skapa så kommer inget. Jag är förlamad av alla intryck. Jag tänker undermedvetet: "Vad kan jag tillföra till detta överflöd? Borde jag kanske låta bli att ens försöka?" 

Inspiration är underbart. Det kan ge näring åt ens egna kreativitet. Men för mycket inspiration kommer istället döda den.

Vi kan inte bara andas in och andas in och andas in utan att någon gång andas ut. Vi kan inte tillföra något till världen om vi hela tiden är upptagna med att konsumera. Vi måste bli bättre på att blockera, filtrera och sortera bland intrycken.

Här är några tankar som hjälper mig göra detta...

5 steg för att hantera inspirationsjukan:

1. Rensa bland informationen du tar in.

Nästa gång du scrollar igenom dina feeds, reflektera över hur mycket av allt detta som egentligen ger dig något. Vad känns värdefullt för dig, och vad kan du vara utan?

Var skoningslös med vad du släpper in i din feed. Vilka personer eller företag du ger av din dyrbara uppmärksamhet till. Förtjänar dem det?

2. Bli kvitt din FOMO (Fear of Missing Out)

Finns det innehåll du konsumerar mest för att du tror att du borde? För att du är rädd att missa något?

Newsflash: Du missar redan tonvis med superviktig information. Du är bara människa. Du har bara två par ögon och 24 timmar på ett dygn. Att hålla dig 100% uppdaterad är en omöjlighet, så släpp det. Ta ett djupt andetag och släpp det. Du kommer klara dig utmärkt ändå.

3. Ha en plan med informationen du tar in. 

Innan du “hetskonsumerar” information om något ämne: fråga dig själv om det här är information som du kan göra något med just nu. 80% av allt du tar in kommer du ha glömt bort imorgon.

Istället: leta bara aktivt efter information som du planerar att omsätta i praktiken just nu. Och förvandla informationen till anteckningar och todos medan du tar till dig den.

4.Unna dig (lagom mycket) nöjeskonsumtion. 

Det fanns en tid då jag nästan aldrig unnade mig att läsa skönlitteratur eller lyssna på "pratpoddar" eller slökolla nån skräpserie. Det kändes inte produktivt nog. Jag ville att all information jag tog in skulle syfta till att fortbilda, informera och inspirera mig. 

Men det här är inte hållbart. Hjärnan behöver lek och avslappning. Och även om jag inte tror på att döva sig själv med meningslöst tidsfördriv, så älskar jag att medvetet koppla av med väl utvald underhållning ibland. Det är som att ge hjärnan semester.

5. Avsätt tid för att inte ta in några intryck alls.

Det här är den allra viktigaste punkten, och det enda som kommer göra verklig skillnad mot inspirationsstressen.

Öva dig på att helt stänga av alla inkommande intryck. Meditera om du vill. Sitt i en fåtölj och titta ut genom fönstret. Ta en promenad (Utan podcasts. Hemsk tanke, jag vet.) Lägg dig i ett bad (Utan bok eller tidning.) Öva dig på att göra så lite som är mänskligt möjligt. Du kommer hata det. Jag hatar det, det är det jobbigaste och svåraste som finns. Och det mest befriande och läkande.

 

Checklista

☐ Avprenumerera på nyhetsbrev (Testa tjänsten Unroll Me)

☐ Rensa bland bloggarna du följer. Jag följer bara de vars inlägg ger mig något och som jag ofta kommenterar hos.

☐ Rensa bland vännerna på Facebook, samt de du följer i sociala medier. Behåll de som inspirerar, underhåller och får dig att må bra.

☐ Praktisera Inbox Zero och sätt upp filter för att hjälpa dig stuva undan och kategorisera mailen. Jag har bara två mappar i mitt mailprogram: "Bra att ha" och "Inväntar svar". Resten antingen svarar jag på direkt eller arkiverar.

☐ Begränsa dina scroll-sessions i sociala medier. Gör det inte kontinuerligt under dagen utan försök hålla dig till typ en gång på morgonen och en gång på kvällen.

☐ Ha ett system för inkommande information. Jag använder Feedly för att samla alla mina bloggprenumerationer. Jag går igenom min feed en eller två gånger om dagen och då skummar jag bara och sparar det som jag vill läsa senare eller kommentera på. Sen har jag andra tillfällen då jag går igenom de sparade inläggen, läser i lugn och ro, kommenterar och samlar allt sånt jag vill dela i bloggen eller sociala medier.
Jag använder också Pocket för att samla bra resurser eller tokbra inlägg som jag vill kunna hitta nån annan gång. På det här viset följer all min inkommande information samma procedur och jag känner mig inte bombarderad från alla håll.

Lider du också av inspirationssjukan? Hur gör du för att filtrera och sortera information, har du ett system? =)