Första veckan med ohsosensitive.com (tankar och lärdomar)

ohsosensitive.com

Idag är det en vecka sen jag kickade igång min nya blogg ohsosensitive.com… Hur har det gått hittills?

Till min tillfredsställelse!

Jag är en sån person som har lite svårt att kicka igång saker med buller och bång. Är säkert onödigt blyg när jag lanserar nya projekt.

Men jag tycker ändå att tillräckligt många hittade till sajten under denna första vecka. En bra start att jobba från.

 

Några saker jag börjat göra:

Börjat Twittra och Instagramma på engelska

Jag har alltid växlat fram och tillbaka periodvis mellan svenska och engelska i mina sociala kanaler. Inte kunnat bestämma mig riktigt. 

Men om sanningen ska fram: med undantag för vissa Sverige-specifika saker så tycker jag det känns bättre att skriva på engelska. De formuleringar jag hör i mitt huvud så är ofta på engelska och låter inte lika bra på svenska. 

Så att committa till att skriva på engelska där känns härligt. 

 

Blivit mer aktiv på Twitter

Efter en flera år lång svacka med totalt ointresse (rent av avsmak) för Twitter så har jag börjar twittra lite igen.

Varför? Det är helt enkelt där alla andra internationella bloggentreprenörer är aktiva. Plus att det är det perfekta nätverkarverktyget för en blyg introvert. Det funkar väldigt bra att jobba med frilansuppdrag och skapa innehåll på dagarna och sen framåt kvällen, när de vaknat på andra sidan atlanten, ligga och chilla i soffan och hänga på Twitter. =)

Som en följd har jag fått ca. 20% av min trafik från Twitter den här veckan, vilket är najs. Men framför allt är det kul att se vad för slags innehåll andra delar, och vad de snackar om. 

Finns du också på Twitter? Låtom oss blifva twitterkamrater

 

Börjat jobba med månads- och veckoteman

Kära bloggvänner, det här underlättar sååååå mycket. Tidigare har jag lidit av ett syndrom jag kort och gott kallar för “ska-jag-skriva-om-ett-ämne-så-måste-jag-säga-precis-allt-i-ett-och-samma-inlägg-varpå-det-inlägget-blir-tre-mil-långt-och-ingen-orkar-läsa.”

Jag har också lidit av ett annat syndrom vid namn "inspirationparalys", vars symtom är en oförmåga att välja vad jag ska blogga om på grund av att jag har för mycket att säga om för många saker.

Men så fann jag lösningen: Sätt ett övergripande tema för varje månad. Och mindre veckoteman inuti månadstemat, för att ytterligare underlätta brainstormprocessen.

Det är så här många tidningsmagasin jobbar med innehållsplanering, och nu fattar jag varför. Man jobbar uppifrån och ner: börjar med att förutse vilka teman som passar under respektive månader. Vad vill folk läsa om i juli, och vad vill de läsa om i december?

Sen zoomar man in. Säg att du driver en matblogg och ett av dina månadsteman är "soppor". Vad kan du zooma in på inom det ämnet? Kanske en huvudingrediens per vecka? En krydda? Eller ett världskök? Och sen skapa eller samla sopprecept inom dessa underteman. Då kan du djupdyka i ämnet soppor på ett strukturerat sätt.

Om du dessutom jobbar med sponsrade inlägg och annonsörer så blir det också lättare att pitcha eller planera in samarbeten när du har en långsiktig och tydlig redaktionell plan. Ofta kommer dina månadsteman sammanträffa med innehållet i deras marknadsplan. 

Nu kommer jag förvisso inte jobba med företagssamarbeten på min blogg, men jösses vad mycket lättare och roligare det blir att planera bloggkalendern med den här tekniken. Rekommenderas! 

Jag ljög förresten för er i mitt förra inlägg. Sa att temat för juni skulle vara bloggande. Men ack, jag ändrade mig i sista sekund och valde temat "introvert" istället. Dels för att jag inte har lika många färdigskrivna inlägg om bloggande och bloggstrategi som om att vara introvert (översätter ju och skriver om många av inläggen från lugnochfin till ohsosensitive). Dels för att jag vill etablera mitt huvudtema i bloggen innan jag grenar ut. Och dels för att jag inte känner mig helt varm i kläderna ännu för att skriva om bloggande på den nivå jag vill. Perfektionism och det där ni vet...

 

Kickat igång min emailstrategi!

Det här att man ska ha en emaillista för sina allra trognaste läsare, det har jag hört en miljard gånger av varenda proffs i branschen. Ändå har jag inte fått tummen ur förrän nu. Varför ska man ha en emaillista? (Även kallat "nyhetsbrev" men jag får kväljningar och andningsbesvär av det ordet. "Nyhetsbrev", åh vad upphetsande liksom.)

Jo för att man själv äger den plattformen. En lista har man kontroll över och kan ta med sig. Men vad händer om Twitter försvinner och tar alla dina 11 000 följare med sig i graven? Lite trist. Samma sak om Facebook skulle få för sig att lägga ner eller begränsa sin funktionalitet, och man lagt hundratals timmar på att skapa innehåll på sin Facebooksida och bygga relationer med sina följare. Surt som fan. 

Nu tror jag inte att varken Twitter eller Facebook kommer lägga ner den närmsta framtiden, och det är såklart bra att vara aktiv där om man vill bygga sin blogg och sina relationer. Men prio ett bör vara plattformar och kanaler man själv äger och har kontroll över. Ens blogg och ens emaillista.  

Email är den finaste kontakten man kan ha med en läsare. Det är one-on-one. Man släpper ju inte in vemsomhelst i sin inkorg, så att någon går med i ens lista är vackert och heligt. Man kan prata till på ett annat sätt, och skapa en närmare relation med en emailprenumerant än med en casual bloggläsare.

Jag kommer säkert skriva mer om emailstrategi framöver, i takt med att jag kommer in i det mer. Har bara skickat ut ett hittills, men det gick väldigt smidigt i MailChimp och responsen var bra så jag är tokpeppad...

 

That's all folks!

Någon annan bloggare som jobbar med emails här? Vore jättekul att höra hur du tänker/gör. 

 

Blogglansering!

Screen-Shot-2016-05-31-at-19.43.51.png

ohsosensitive.com

Mina vänner, idag händer det. Min nya blogg/sajt/projekt OhSoSensitive går live.

Shit vad det här känns stort. Större än någon annan blogg jag någonsin haft. (Och jag har haft ett par, sju stycken. Ish.)

Det är som om allt jag gjort tidigare i mitt 32-åriga liv har lett upp till detta. Alla crappiga (och grymma) jobb jag haft. Alla utbildningar och strökurser jag tagit. Alla projekt jag startat (och övergivit). Alla livets-hårda-skola-lärdomar, erfarenheter och anekdoter.

De ryms alla i den här bloggen, som har ett knivskarpt syfte: att hjälpa andra känsliga, kreativa, folkskygga, rebelliska introverta ta över världen. Metaphorically speaking. 

Som jag skrev i det här inlägget så innebär detta att jag kommer skriva lite mer sällan på lugnochfin. Det kommer bli färre vegorecept och off-topic-inlägg. Och mina texter om högkänsliget, kreativitet, soloprenörskap och att vara introvert kommer hamna på OhSoSensitive.

Däremot kan det hända att jag ibland spinner vidare på dem här och öppnar upp för diskussion.

Och jag kanske känner för att vardagsblogga då och då, samt sprida länkkärlek. (ÄLSKAR explosionen av länkkärlek som råder just nu i bloggvärlden. Läs det här braiga inlägget på Teknifik t.ex.)

Framför allt så kommer jag skriva om arbetet med nya bloggen. Så ni som är nyfikna på hur det kan gå till när man sjösätter ett nytt bloggprojekt, särskilt på engelska och för en internationell publik, kan nog tycka att det är intressant. Det är bara att fråga på i kommentarerna om ni undrar något.

Nu ska jag köra ända in i kaklet med OhSoSensitive. Bloggkalendern är fullspäckad, med ett tema för varje månad fram till december, och jag kissar nästan på mig pga av allt ballt jag ska skapa och skriva den närmsta tiden.

Det här är så så så kul. Blogga är fan livet på en pinne.

Ni hittar nya bloggen på Bloglovin här. Det går också följa den via email.

OCH, om ni är riktigt peppade så bjuder jag in er att joina hemliga emailklubben. (Cheesy namn, men ibland ska man inte övertänka saker utan bara köra.) Den kommer bli lite som virtuella fikadejter med mig kan man säga. Varje söndag skickar jag ett mail med inspiration, peptalk och personliga historier (berättade i högsta förtroende) på månadens tema, samt sammanfattar veckans blogginlägg. Temat för juni är förresten bloggande. 

Det finns också en Facebook-sida, om man gillar sånt.

Vi ses på ohsosensitive.com, och hörs snart igen här! <3

11 saker jag älskade med BBcon 2016

IMG_2978.jpg

bbcon2016

1. Linda Hörnfeldt

2. Hur lätt det känns att inleda samtal när man känner igen så många ansikten, och url:er på folks besökskort.

3. Hur Wilda är minst lika rödhårig och förtjusande irl.   

4. Hur min konsultkollega Johan Svensson a) var där! och b) gav en av dagens bästa föreläsningar, full av Top Gun-referenser. 

5. Hur trollbindande Clara Lidström är på scenen. Hennes och AnnaKarins keynote gjorde min dag. 

6. Hur jag faktiskt, till slut, vågade gå fram till Clara Lidström, och förklara min kärlek på ett sådär högstadieelevs-aktigt sätt.  

7. Hur sköna Elin Häggberg och Annie Månsson är att hänga med. 

8. Wildas och Elins visitkort:

teknifik-reaktionista-visitkort

9. Att även om konferenser är ca. det mest energikrävande och läskigaste jag kan utsätta mig för, så kände jag mig trygg och omringad av vänner. 

10. Att jag fick träffa Johanna Nilsson, Marcus Myhr, Andrea Femerstrand, Sara Rönne, Sylwia, och Emmi Snicker.

11. Den här bilden, som var den enda bilden jag tog under hela dagen men som kompenserar upp med all sin awesomeness:

claralidstrom-annakarinnyberg-bbcon2016

Tack Better Bloggers och Linda för detta roliga, proffsiga och väl genomförda event! Jag är så lycklig över vår bransch och alla underbara människor i den. 

 

Nu kokar det i grytan

Screen-Shot-2016-05-26-at-14.58.59.png

ohsosensitive.com teaser

Jag har varit lite tyst de senaste dagarna, och det är för att jag jobbat/jobbar som en crazy person med ett nytt projekt. Nämligen att planera, branda och bygga en ny blogg!

Jag har bokstavligt talat inte haft något annat i tankarna hela veckan. Suttit klistrad vid datorn. Inte lagat nån mat, utan levt på kaffe och mackor. Skrivit så tangentbordet smattrat. Knappt pausat för toabesök. Glömt bort att duscha. Varit en tråkig sambo.

Men sådant är det, soloprenörskapet. När jag har en ny idé så blir jag så upprymd, inspirerad och produktiv att hela världen suddas ut omkring mig. 

Vad är det då jag jobbar med?

Den heter ohsosensitive.com. Det är en blogg/community där jag kommer fokusera på de saker jag brinner allra mest för: kreativitet och soloprenörskap utifrån ett introvert och högkänsligt perspektiv. Jag kommer skriva om hur man hanterar alla de fördomar, jobbigheter och motgångar man möter som introvert. Och hur man äger skiten ur livet som känslig, kreativ och lite rebellisk person. 

Till en början kommer jag översätta och uppdatera ett urval av inläggen härifrån för OhSoSensitive, men sen kommer alla nya inlägg jag skriver om de här sakerna hamna på den nya bloggen. Jag kommer också skapa en massa resurser för att peppa och stötta och lyfta andra introverta, högkänsliga kreatörer över hela världen.

Kommer jag överge lugnochfin?

Nähäerå. Jag startar OhSoSensitive för att jag vill expandera lugnochfin internationellt. Jag vill nå ut till fler, och jag längtar efter att skriva på engelska igen. (Som jag gjorde på den här gamla bloggen t.ex.) Av någon anledning gillar jag min engelska röst bättre.

Jag kommer inte blogga lika ofta på lugnochfin som jag gjort de senaste månaderna, men det finns vissa slags inlägg som jag kommer fortsätta skriva bara här. Vardagsuppdateringar. Nåt vegorecept ibland. Och listor, länkkärlek och annat smått och gott. Och jag kommer fortsätta läsa och kommentera i mina favoritbloggar, och svara på kommentarer såklart. <3

Så vad händer nu?

Om du vill fortsätta läsa mina inlägg om soloprenörskap, bloggande, kreativitet och tankar kring att vara introvert och högkänslig: Gå till ohsosensitive.com och gå med i mailklubben. Då är du med från starten och missar inget. Sajten lanseras inte förrän i början på nästa vecka, och tror det kan ta ett tag innan feeden kommer upp på Bloglovin och andra ställen.

Mailklubben är både ett sätt att prenumerera på bloggen, och ett sätt för mig att ha en närmare dialog med mina trognaste bundsförvanter. Mailen kommer gå ut en eller två gånger i månaden (inte bestämt mig ännu) och innehålla lite intimare snack, pepp och tips från mig. Där länkar jag också till månadens inlägg och bjussar på extramaterial och resurser. 

Men det går såklart precis lika bra att fortsätta komma hit om du är obekväm med att läsa på engelska eller inte är så intresserad av de här ämnena. I love you either way. 

Damn it asså, jag är så peppad på detta. Kan knappt sitta still. Hoppas verkligen att du vill hänga med mig på den här resan...

 

Läs det här om du hatar ditt jobb

las-det-har-om-du-hatar-ditt-jobb

Jag tänker mig att du som läser detta har ett jobb som du hatar. Eller åtminstone inte trivs i. Kanske är du på väg dit just nu. 

Jag vet precis hur det känns. Jag har känt likadant många, många, många gånger. 

Jag har haft jobb där jag gråtit i hissen upp varje morgon. Där jag stängt in mig på toaletten 20 minuter i sträck, spolat varmt vatten över händerna och låtsats att jag varit på en strand nånstans. Hoppats så innerligt att jag ska bli sjuk, så att jag kunnat vara hemma. Eller fejkat akut sjukdom på arbetsplatsen för att kunna fly därifrån.

Jag har suttit på så många bussar, t-banor och tåg på väg hem från jobbet, med tom blick och undrat om det är så här det ska vara. Om det bara är jag som är ovanligt kinkig, morgontrött, omotiverad och känslig. Inkapabel att suck it up som alla andra.

Inget jobb är roligt hela tiden. Även den roligaste anställning eller projekt har trista perioder, konflikter eller andra undantagstillstånd som kan få en att temporärt hata sin tillvaro. Det betyder inte att man borde lämna sitt jobb.

Men om du upplever det som att livskraften sakta rinner ur dig för varje morgon du anländer till arbetsplatsen. 

Om du känner dig otillräcklig, outnyttjad, oviktig. Som en utbytbar kugge i ett maskineri du inte bryr dig ett skit om. 

Om du längtar efter att bli kissnödig så att du kan låsa in dig på toaletten och stanna länge, länge för att få en paus från eländet. 

Om du räknar timmarna tills du får gå hem. 

Om du tackar gud när du vaknar upp med lite ont i halsen och kan sjukskriva dig. 

Om du blir deprimerad av tanken på att vara kvar på den där arbetsplatsen på obestämd framtid.

Då är det dags att tänka om.

Det är inte rimligt att spendera 40 timmar i veckan med att göra något som sakta tar kål på dig. Inte när det finns alternativ. 

“Men jag har inga alternativ. Jag har ingen utbildning, ingen erfarenhet, inget självförtroende, inga kontakter, ingen självdisciplin, ingen klar riktning i livet.”

Bullshit. 

Det kanske känns omöjligt nu, men det börjar med ett beslut. Antingen så gör du det bästa av läget och “nöjer dig” med sakernas tillstånd. Eller så bestämmer du dig för att du är menad för något annat. Något bättre och mer meningsfullt. 

Jag har ingen aning om vad det skulle kunna vara för dig. För min del har jag alltid vetat att jag är illa lämpad för en anställning, och helt enkelt måste göra min egen grej för att vara lycklig. Jag har inte alltid vetat vad denna “grej” ska vara, bara att jag måste hitta ett sätt att vara min egen chef, annars går jag under

I ditt fall kanske du bara inte hittat rätt arbetsplats och kollegor. Eller så borde du bli frilans. Eller så kanske du är en potentiell entreprenör/soloprenör.

Kontentan: Du har alternativ. De kanske känns svåra och osäkra och outforskade, men tro mig, de är görbara även för dig. 

Så vad kan du göra nu, just idag?

Gå till jobbet med ett finurligt leende på läpparna, och utför dina arbetsuppgifter efter bästa förmåga. För vid sidan av ska du börja plotta din escape. Spara pengar. Fundera över vad du allra mest älskar att göra, och göra research på hur du skulle kunna göra det till en business.

Samma sekund som du bestämmer dig för att ta makten över din situation får du en slags superkraft: förmågan att bättre stå ut med vardagen.  

Skaffa dig ett totem som påminner dig om du är på väg någon annanstans. Mitt är det här halsbandet, som jag alltid har på mig när jag behöver bita ihop och step up my game:

na-nu-javlar-smycke

Använd alla hopplöshetskänslorna, frustrationen och tristessen som bränsle för att ta dig vidare mot något bättre.

Omringa dig själv med inspiration och pepp, i form av t.ex. podcasts, bloggar och böcker. Du ska få några länkar av mig i slutet på inlägget. 

Men framför allt, kom ihåg:

Du behöver inte “nöja dig”.

Du kan göra något nu, idag, för att ta dig lite närmare där du vill vara.

Inlägg: Boktips för blivande entreprenörer

Inlägg: Podcasts jag lyssnar på för jobbpepp


Fredagsrapporten v. 20

fredagsrapporten-v-20

Vad har den här veckan bjudit på? Ömsom smekningar, ömsom örfilar.

Jag har känt mig inspirerad och fått mycket jobb gjort, och samtidigt kunnat koppla av och njuta av naturen. Vädret har inte varit fantastiskt, men jag har sett bra film och serier och läst mycket böcker. 

Min lilla hyllning till livet på lantstället i veckan har börjat förvridas till sin motsats. Det är vår, vilket innebär att naturen (läs: insekter) vaknar till liv. Överallt, hela tiden, och alldeles för nära mig. 

Låt mig måla upp en scen för dig:

Igår kväll bestämde jag mig för att flytta mina saker från grannhuset till min mammas hus. (Min familj har två hus bredvid varandra här i byn, long story.)

Ingen har bott i grannhuset på ett tag, så det har nästintill reclaimats av diverse andra invånare. Det är spindelväv och äggsäckar överallt och spindlar som hissar ner sig själva från taket när man minst anar det. Jag har inget emot spindlar, jag respekterar och till och med beundrar dem, men någonstans går även min gräns.

Och nattfjärilarna... De dyker upp ur tomma intet när mörkret kommer, för att fladdra runt hysteriskt hela natten och sen POFF, smälta in i väggarna på morgonen. Väggarna i huset är i furu, med massvis av kvisthål, så det är omöjligt att urskilja var alla spindlar och nattfjärilar sitter. Lite stressande.

Och sen har vi getingarna. De feta getingdrottningarna som just nu flyger runt och letar ställen att bygga sina bon på. De är många. De tar sig in överallt. De vägrar ge sig av. De tar inte hints. 

Jag har svår getingfobi. Så när jag inte längre vågade korsa verandan två meter för att gå på toaletten så beslöt jag mig för att packa ihop mina saker och flytta in i det mindre, fräschare och vitmålade gästhuset i mammas hus. 

I samma minut som jag började springa mellan husen och flytta saker så var det som att naturen samlade sina trupper och gick all-in på mig. Det flödade in getingdrottningar till uterummet. (Som är inglasat och stängt.) Jag fick samla mod i flera minuter för att ens våga öppna dörrar. Stå och titta ut med hjärtat skenande av skräck.

De kunde bli tysta en lång stund för att, så snart jag smög ut från huset, överaskningsflyga ner från taket och skrämma skiten ur mig. Och när jag lyckats ta mig till det andra huset så var där en annan geting i det uterummet och väntade på mig. 

Jag släppte ut dem. De kom in igen och tog med en kompis.

Till slut stod jag på andra sidan glasdörren i det andra gästhuset och hyperventilerade och snyftgrät, medan en geting gång på gång kastade sig mot mig på andra sidan glaset. 

Jag har nått vansinnets rand. Har börjat bete mig som en paranoid schizofren. Ständigt på min vakt. Tycker mig höra dovt surrande i tystnaden när jag ska sova.

Jag vill älska naturen, och alla hennes skapelser. Men hon gör det så förbannat svårt ibland. 

Anyways, senare idag kommer min familj och sambo ut hit för att spendera helgen med mig och getingarna. Jag längtar efter dem. Längtar efter att kyssa min pojkvän och gosa med min lilla hundsyster. Och på söndag åker jag tillbaka hem med dem. Hem till stadsbullret och trängseln och ett klibbvarmt sovrum. 

Jag har lite svårt att existera i världen just nu. Behöver läsa om min överlevnadsbibel "Att leva ett liv, inte vinna ett krig".

 

Lite bilder från veckan

[video width="1080" height="1920" m4v="http://media.lugnochfin.se/2016/05/twas-a-dark-and-stormy.day_.m4v"][/video]

Förra helgen blåste det halvkuling och regnade, så jag satt mest inomhus, drack te och läste. 

 

wild-swans

Men sen klarnade det och blev en sjuhelsikes vacker måndagkväll. Jag körde min första Ett Foto i Timmen, och lyckades fånga dessa tjusiga svanar på bild. 

 

rhubarb

Temat i #MånadensGröna är rabarber. Jag tog första steget mot att eventuellt åstadkomma något där: Jag gick ut och plockade rabarber. Now what? Inte den blekaste. 

 

spider-egg

En av husspindlarna väntar tillökning. Några tusen stycken. Varma lycköskningar till den blivande modern. 

 

pretty-in-braids

Älskar att mitt hår blivit så pass långt att jag kan göra inbakade flätor. 

 

sky-in-water

Om kvällarna, när solen just sjunkit ner bakom träden och vattnet ligger spegelblankt, då går jag ner till bryggan och låter hela mitt väsen fyllas av frid. 

 

Bloggkärlek

- Alicia Siverts akvarell-guide. Inspirerade mig till att vilja plocka fram mina färger när jag kommer hem. 

- Vegokäks samlingsinlägg med strategier för att motverka kroppsångest. Så mycket visdomar och smart tänk. Den här ska jag ha nära till hands när jobbiga tankar kommer. 

- Underbara Claras text om att våga flytta till landsbygden, trots oro kring jobb.

"Jag hör ganska ofta att folk vill flytta till landsbygden men inte vågar för att de inte har något jobb dit de flyttar. De hade inte vi heller egentligen. Men när vi hamnade här så skapade vi våra jobb."

Så inspirerande! 

- Nadine Svenssons inlägg med en massa härligt "skräpig" litteratur att koppla av med. Det här var precis vad jag varit sugen på under veckan. Och i mitt inlägg om Inspirationssjukan så var en punkt just att unna sig lite vanlig hederlig underhållning ibland, för att ge hjärnan semester från all duktighet. Hittade flera böcker i den här listan som jag lånade hem som e-böcker från biblioteket

Hur var din vecka? Nån mer här som lider av insektsångest?